Eftersom bloggen bara krånglar sig, skriver jag i word & kopierar in sen..
Hoppas det funkar.

Torsdagen förra veckan var jag ett nervvrak.
Eftersom Susannes telefon hade fått fnatt kunde ingen få tag på henne.
Jag hade inga hemnycklar (dom hade Susanne & Viktoria)  & herrn var ute & reste, så jag gick runt som ett frågetecken & undrade hur i helvete vi skulle hitta varandra i lilla New York.
Som tur var lyckades vi ringas när jag satt på tåget & när jag anlände till Grand Central stod mina två vackra bönor där.
Jag började såklart grina & sen var jag i kärleksrus hela dagen.
Vi åkte hem till lägenheten, drack vin & pratade.
Så lycklig var jag!
Sen tog vi taxi till det japanska stället man grillar maten själv på.
Så sjukt god mat! Vi drack vin & pratade ännu mer, åt efterätt & njöt.
Sen var det dag för lite barhäng.
Vi spelade på jukeboxar, spelade Buck Hunt & drack öl.
Köp en få en på köpet hela kvällen & det började gå utför.
Vi skrattade som aldrig förr. Skvallrade & uppdaterade.
Fick dansabstinens & skulle försöka oss på en klubb jag gillade en annan gång.
Men det blev en nitlott. Det var någon minnesceremoni med bara mörkhyade människor som rappade.
Njae.. Inte våran Cup of tea.
Så vi drog till pizzerian, åt en slize.
Köpte Pepsi Max, Reeses Butter Cups & gick hemåt.
Väl hemma hoppade vi alla i säng.
Susanne skulle prompt lösa korsord & jag & Viktoria höll på att dö av skratt undertiden.
Vi somnade glada & vaknade ännu gladare dagen efter.

Då var det dags för mer stoj & skoj.