Altså.. Jag är så himla glad & lycklig över att vara gravid.
Men det är skitjobbigt också.
Jag mår så illa, är så hungrig, är så trött, är så känslig.
Det är en galen röra i mitt huvud & min kropp.
Jag har inte funderat ut hur jag ska hantera mig själv än.
Därför får Andrew höra allt.
ALLT.
Vart jag har ont, varför jag är ledsen, vad jag oroar mig för, vad jag vill äta, vad jag INTE vill äta..

Idag fick jag panik när jag insåg att detta funkar ju inte.
Vilken mardröm jag är just nu.
Och vilken otroligt fin människa han är.

Så trots att jag inte vill ha med mat att göra, ställde jag mig vid spisen för att laga middag.
Tänkte att "han är värd det".
Krispig kyckling med pasta & pastasås skulle jag fixa ihop..
Jo tjena..
Det slutade med att alla fönster stod vidöppna & alla fläktar var på fullt ös.
Jag andades genom dubbla tröjor knutna runt huvudet & tittade knappt på maten.
Helt sjukt vilket projekt det blev.

Men glad blev Andrew & en matlåda fick han på köpet.

Min första matlagning efter jobbet på ganska många veckor.

Själv åt jag rostbröd.