Kärlek
Altså, sådär galet kär så hjärtat bara rusar.
Jag gick precis för att fylla på min kaffekopp & slänger en blick på Andrew som ligger & sover.
Det hugger liksom till i hjärtat för han är så fin.
För att jag är så glad att han är min.
Det spelar ingen roll hur mycket vi tjaffsar & gnäller ibland.
Han är alltid det mest underbara jag vet.
Och precis som jag skrev i början, det är lite jobbigt faktiskt.
För jag oroar mig att något ska hända honom.
Jag oroar mig helt i onödan, eftersom jag är så rädd att det fina vi har, ska ta slut.
Livet är så skört & vad som helst kan ju hända.
Usch! Jag ryser bara av tanken!
Åh, jag förstår precis känslan. Ibland tänker jag att vi har det så himla bra så att det kan bara bli värre. Eller så plågar jag mig själv med att tänka på hur det skulle bli om han dog. Alltså det är ju helt sjukt att tänka så! Just NU är vi galet kära och lyckliga efter snart 9 år tillsammans. Det bästa är att njuta nu av det fantastiska i att få uppleva äkta kärlek. Njut! Kram på dig!
Så börjar man gråta igen av att läsa ditt inlägg.. Jag önskar jag hade det du har..
Känner igen det där så jäkla väl!
Fatima & Ida - Tur att jag inte är den enda som är tokknäpp bara för att man är så jäklans kär.
Ibland tror jag att jag tappat förståndet.
KRAM
Förstår precis! Jag kunde ha förlorat E i måndags men en ängel måste ha suttit på axeln som tur var. Hemska tanke, livet kan vända på en sekund....
