Vad hålls det på med?

Jag läser ganska många bloggar & nästan varenda en är en mammablogg.

Och ända sedan August föddes, har jag märkt något himla underligt.

Nämligen hur folk verkar tävla (??) i vems bebis som är minst?!

Som om att det vore trendigt?

Jag har fått det hela lite bekräftat då jag skrivit om August vikt & klädstorlek & folk kommenterar att "oj, har han redan den storleken, det har inte min, min har fortfarande mindre storlek" eller "oj, väger han redan (??) så mycket, då väger han mer än mitt barn nu".

Skillnad är det ju om man skriver "vad härligt att han växer så bra" eller "då är han precis lika stor som mitt barn nu".

Men dom där "OJ-kommentarerna"... Altså

Jag undrar bara varför man jämför barns klädstorlek & vikt?!

Det var aldrig någon som kommenterade på hur liten han var då han föddes. På hur små kläder han hade de första månaderna, utan enbart när han började bli rund & go.

När August föddes var han minimini på 2.7kg & jag är överlycklig att han är så rund som han är idag.

Jag har flertalet vänner i hans ålder som är både större & mindre.

Dom har växt om varandra i omgångar, någon är lite mindre, någon är lite större, men dom är alla friska bebisar. Det är ju det som är huvudsaken.

 

Nu vet jag att det finns många bebisar där ute som är små av naturen, det är absolut inte mammorna till dom nätta pluttarna jag försöker säga åt att dom gör fel. Absolut inte!

Jag förundrar mig bara över de personer som verkar hakat upp sig något väldigt på just vikten & klädstorleken på sitt barn, oavsett dess barns storlek. Och ständigt jämför deras barn.

 

Hörrni,

jag hoppas inte att ni läser detta & blir arg på något sätt.

Faktumet är att jag inte sett detta "beteende" hos de mammabloggar, som kommenterar här ofta.

Så känn er inte anklagade kära ni!

 

Jag undrar mest bara om det bara är i mitt huvud eller om någon annan också ser detta hända?

 

Okej.
Måste avlsuta med massa pussar & kramar för jag vet hur känsligt detta ämne är.

 

 

 

Jag har också tänkt på det! Konstigt!
Jag kan stolt säga att Signe har storlek 80 o kläder, är en lång dam och väger nästan 11 kg:-)

såg en liten kort film däe jag vaggade August när han låg på er säng, min hand var så stor och han så liten, jag är glad o stolt över lilla knubbisen idag! Älskar er!/mormor

förstår nog lite hur du tänker, det är som att folk aldrig är nöjda,
Albin var en knubbis och meja är en nätt tjej, men huvudsaken är att dem är välmående, de gånger jag jämför är det mest mellan mina egna barn och för skojs skull, eller med vänner, eftersom många av mina vänners yngre bebisar växt om meja, men då är det inget "jämföra vem som är minst race" utan mer ja för "skojs" skull..

trevlig helg på er!

Det där är ett konstigt fenomen. Fast jag vet inte riktigt om jag upplevde det så när vår E var under året, E var också ganska liten när han kom, eller inte så liten som er August, men han gick ner till under 3 kg innan vi fick ordning på maten och det är väl att räknas som liten. Men sen började vi med ersättning och han gick stadigt uppåt. Så han har varit "stor", och nu är han 27 månader och väger 15kg och är någonstans runt 95 (tror jag) cm lång. Han har alltså alltid varit både tung och lång. Till saken, jag har nog aldrig riktigt upplevt viktprat på det sättet som du beskriver. Kanske för att jag inte bryr mig... Eller för att alla jag har träffat med små bebisar har tyckt att det är ett problem... Men däremot har jag märkt att längd är något man tävlar om. Jag vet att när jag träffade en kompis vars dotter är ca 9 månader yngre än min son så var hon tvungen att kommentera sin dotters längd, att hon var så lång. När jag sedan kollade E's bvc-bok så var han lika lång om inte längre när han var 3 månader. Det är konstigt det där, att man ska tävla i allt, och få andra att känna sig dumma.

Så länge ens barn följer sin kurva så är det ju helt normalt. Och du, kanske är det så att de där, "oj"-kommentarerna bara är avundsjuka på August runda och goa kinder/ben/armar och vill att deras barn ska bli lika goa själva...

Men gud! Hur kan folk vara så "tävlingsinriktade" när det kommer till barn. Alla är vi olika, likaså våra barn! Sen tycker jag att man borde vara nöjd om man har en knubbis, för det är ju bevis på att han/hon är frisk och mår bra! Jag tycker att din August är jätte söt och ser precis ut som en bebis ska vara i hans ålder :)
Min son vägde nästan 7 kg vid 3 månaderskontrollen, och då är jag en stolt mamma som helammar!

Känner igen mig i det du skriver. När Nova var liten var hon alltid minst och vi fick höra både det ena och det andra. Hon vägde 9,5kg vid ett års ålder. Noel däremot som är född 15 februari, alltså två dagar före August ;), väger 11kg och där får man höra hur stor han är. Skit på er säger jag!
Det är väl en himla tur att alla är olika. Jag bryr mig verkligen inte om vad andra tycker och tänker, utan det viktigaste för mig är att mina barn är friska och mår bra! Så heja August för att du är så rund och Go!

Hm, nä jag har inte tänkt på det tidigare. Men jag känner mig träffad, haha. Ofta när jag skriver kommentarer skriver jag direkt vad jag tänker och då kanske det för någon annan uppfattas som negativt när det verkligen inte är menat så. Men jag förstår verkligen ditt exempel och jag ska börja tänka innan jag skriver :)

Fina bilder på August <3

Måste bara tillägga att jag i n t e skriver att någon barn är stor/liten för sin ålder!! Utan jag kan kommentera typ klädstorlek som tidigare i veckan hos Karolina & My men det är absolut inget negativt! På klädesplagg är ju olika märken olika stora och min dotter har allt från stl 68-86 i olika plagg!

Lite rörig kommentar men jag kände mig tvungen att förklara så du och dina läsare tror jag håller på och kommenterar andra barn längd och vikt haha

Här är det tvärtom får jag känslan. Att barnen SKA vara runda och goa, och om man då som i dotterns fall väger lite mindre får man ibland höra vilken tunnis hon är. Men hon är precis lika sund, go och glad som vilket barn som helst trots att hon bara väger straxt under 10 kg och är 1 år. Det är ju bara att kolla på oss vuxna hur vi ser ut. Alla är ju olika trots samma ålder eller längd!

Det är väl underbart att han växer och blir stor! :) min knubbig ligger en bit över kurvan och det tycker jag bara är härligt, då vet man att dom äter och mår bra! Kram på dig!

Det är nog tyvärr mycket tävlande om "vems barn" som är bäst på att sova, äter med aptit, kryper tidigt eller går. Allt är såååå viktigt för en del. Istället för att fokusera på att barnen mår bra och är så underbara som bara barn kan vara!

August är ju perfekt på sitt sätt, precis som alla andra barn i världen!

Kram till er!

Jag vet!!! Skit töntigt om du frågar mig!! Det är väl ett sundhetstecken att dom växer och blir större. Annars så vore det väl himla märkligt. Min Astrid är en alldeles perfekt liten tjej på 14 veckor som väger 6130g och är 61 cm. Växt 10 cm sen hon föddes. Det är jag väldigt stolt över :-)

Jag känner igen mig i det du skriver! Men jag tror att de som har mkt små barn (viktmässigt) upplever samma sak! Vet att vänner t mig iaf fått kommentarer som "oj vad hon är liten och smal!"..... Tycker överhuvudtaget att det är lite konstigt att uppmärksamma/kommentera bebisars vikt så....(så länge d mår bra alltså). Lilly är stor, 9,7kg och 72cm vid 7 mån - och ja jag har faktiskt upplevt d som att FLICKbebisar "ska" vara små och "nätta"..!! (har både pojke och flicka, båda stora som bebisar)...sjukt att detta börjar redan vid bebisåren alltså! Men Lilly är bebis för Guds skull, när hon var 5 veckor fick hon öroninflammation på båda öronen och blev inlagd- då var jag glad att det fanns lite att "ta av".... Oavsett, alla bebisar är bra precis som dom är!!

Men vilken sötnos! Vad konstigt att folk håller på så men jag är inte förvånad.

Jag ha tänkt att det lätt blir så att föräldrar fokuserar på och "tävlar" i det deras barn är "bra" på. Typ växa, sova, äta, motorik, "supersociala", liten och nätt.. (fast då är det ju egenligen "bättre" med jättebebis eftersom man får kvitto på att de växer och mår bra. Vår son är kinkig med mat,typ sen vi började med mer än första smakportionerna. Började sova utan mat på natten vid 2,5 år och har alltid varit väldigt mammig&pappig med stark integritet (vilket vi iofs tycker är bra och sunt, men inte andra som gärna vill hålla bebis osv). Så då har vi fokuserat på att han var en jättebebis som växte himla bra, att han varit rätt snabb motoriskt och pratade tidigt. För att liksom lättare kunna strunta i kommentarer om nattmat och matkinkighet.

Men det är egetnligen skitfånigt det här bebisjämförandet. Spelar roll.... alla bebisar och barn är ju olika, så himla onödigt att tävla i allt och stressa upp sej själva och andra föräldrar.

Jag håller med!!! inte bara i bloggar utan överallt. i mammagrupper som inte har nåt med internet att göra. folk vill liksom att deras ungar ska vara lite på den mindre sidan. tragiskt! läste att Ebba von Sydow har lagt märke till samma sak för ett tag sen i hennes blogg...bra att också du tar upp det!
KRAM!

Hej!

Första gången jag skriver :) Först vill jag säga vilken underbart mysig blogg du har och en dunder söt son :)

Sen vill jag säga att jag håller med dig det du skriver. Jag förstår inte den är jämförelsen... Varför? Det viktigaste är väl att barnen mår bra och är pigga och glada? När jag fick min första dotter Ellen så föddes hon fem veckor för tidigt och då var jag väldig osäker på mycket och oroade mig ofta när alla hade så mkt åsikter tex oj väger hon inte mer? Oj ammar du fortfarande? Äter inte vanlig mat bl.a. Bl.a. ... Jag hatade de men nu fyra år senare och när jag fått min andra dotter Elsa så har jag lärt mig att rent ut sagt skita i denna jämförelse... Det viktigaste är att mina barn mår bra inte hur mkt de väger, längden, vad det äter m.m....

Vet inte va jag ville komma :) Tack för en mysig blogg :)
Kram Jenny

Håller fullständigt med och fattar ingenting. Under graviditeten fick jag ständigt frågor över magen som var liten-"är du säääker på att han växer som han ska?" Sedan blev det extra ultraljud i v 39 då de misstänkte tillväxthämning men så kom han, två dagar senare, helt naturligt som en 3085g tung perfekt bebis! Men vad allt snack fått mig att må dåligt! Idag, precis 8 månader gammal väger han 9380g och har en riktigt härlig kagge till mage :) kommentarerna från vänner i både mammagrupp och övriga sedan han var cirka 6 månader, jo gissa, "oj vad stor han har blivit, så mycket har inte ...ökat!" Varför???? De är bebisar de växer olika mycket och i olika faser och alla är de perfekta!

Oj, får du kommentarer om att August är stor i en negativ mening, sjukt!!! Jag har faktiskt aldrig märkt det du skriver om, tack och lov!! Jag är mamma till en minuten och min högsta önskan är att hon skulle äta, vara rund och go.

Minuten= mini liten, haha. Såg Hannas kommentar också, om det som hon skrev på min blogg, och jag tog inget negativt och hoppas inte ni gjorde det heller! Vi människor, mammor , glömmer allt för ofta att fokusera på det positiva. Vikt, längd ja inget spelar ju roll så länge ens barn är friskt! Kram

Det är ju helt ABSURBT att jämföra barnens vikte och storlek! Allt från gener till när de är födda (för "tidigt" eller för "sent") spelar ju in! Jag har också märkt av jämförelsen i storlek, dock i att "min bebis är redan si och så stor", men framförallt i utveckling. Sju månaders som redan säger sina första ord, kryper, står osv... Detta är mest på föräldraforum, andra bloggar har jag inte märkt så mycket på, än..

Intressant inlagg. Jag vet inte direkt att jag har fatt intrycket av att man jamfor eller vill att ens barn ska vara sa litet som mojligt. Daremot ar det ju typiskt att jamfora overallt. Ater han bra? Sover han bra? Kan han krypa annu? Vid vilken alder gick han? Nar borjade han prata? Sen nar dom blir aldre nar borjade dom lasa? Hur svara tal kan dom rakna i matte...and on and on and on...Sen betygshetsen ska vi ju inte prata om.

Just med bebisar och yngre barn ar det val ofta sa att man jamfor for att ha en rikt linje pa hur ens eget barn ligger till. Jag har ju tvillingar och dar blir det ju att man jamfor dom med/mot varandra. Det ar dock jattejobbigt att alltid fa hora nej men ar din tjej storre/tyngre/langre an din son?? HUR kan det komma sig?? Som om det skulle vara sa otankbart?! Min man ar inte sa lang och inte jag heller sa sakert blir inte var son det heller...Daremot ar han otroligt petig i maten och det ar jattesvart att fa honom att ata, vilket ar ett problem, varje dag ar en kamp att fa honom att ata...Daremot ar min tjej "duktig" och ater nastan allt och det ar sallan problem. Det ar ju sa mycket battre om barnen nar dom ar sma ar lite knubbiga sa att dom far i sig det dom ska. Sen ar min tanke att det ar battre att se sitt aldre barn med sunda matvanor, aktiv och inte sjunka ner med tvn och snacks. Det ar tyvarr sa manga av Cassie's klasskompisar tex som ar helt otroligt overviktiga. Barnfetman ar ju fruktansvard har i USA. Jag tycker sa synd om dom barnen, dar man ser att foraldrarna inte gor det som dom ska for att framja sunda vanor. Ofta ar dom ju overviktiga sjalva och hur ska da barnen lara sig? Nej, det ar en svar balans gang att kommentera och kritisera...Jag jamfor garna med andra tvilling mammor med barn i samma alder for att se likheter och olikheter, vilket ar intressant, da det ar lite annorlunda med tvillingar an med ett barn hemma. Sen ar det ju ocksa sa att tjejer ar ofta snabbare i talet och med pott traning, vilket Isabella absolut ar, da Ben pratar men inte alls sa sjalvstandigt och inte alls sa rent som hon. Intressant amne! Daremot har jag aldrig riktigt hort att det skulle vara "battre" om dom var smala eller mindre som sma barn. Hoppas att du inte tar at dig om du eventuellt skulle fa kritik for din sons utseende! Han ser alldeles fortraffligt sund ut och sa otroligt sot!:)
Kram

Jag har "en av varje" så jag har fått höra många olika kommentarer fast aldrig negativa. Min dotter var och är större än medel. Hon är lång o stark o inte petit på något sätt. När hon var bebis påpekade alla hur stor o rund o go hon var o även när hon var klädd i de mest rosa kläder så fick jag frågan om hon var en pojke- för att hon var ju så stor!

Sen fick jag en son o han har varit så liten så. Inget extra kroppsfett någonstans utan smal o kort! Mkt för att min mjölk inte var nått bra den här gången så vi fick gå över till ersättning för att han skulle gå upp någonting i vikt iaf.
Det roliga är att han sen började gå när han var 9 månader o många har reagerat när de ser en sådan liten bebis komma gående.
Jag har jämfört mina två barn mkt, men alltid på skoj. Det är lustigt att man kan få två så olika o alla mina planer om ärvda kläder gick i stöpet då de trots att de är födda samma årstid ju är så olika stora. :)

Tack för en trevlig blogg! Har aldrig kommenterat innan men nångång är det ju dags. :)

Lite lusigt hur andra säger hur barn ska vara, nä så länge dom är friska och krya säger jag!

Kramar

Du inbillar dej dessvärre inte. Jag kan säga såhär, att vår dotter som nu är 3 år helammade jag i 9mån och jag hade typ grädde i brösten med henne vad det verkar.. För hon gick upp riiiiiktigt mycket, och blev en riktig michelin snabbt. Det har skiljt rejält mellan mina barn trots 100grams skillnad vid födseln. Å du kan inte aaaaaaaaaaaaaaaaaana hur mkt vi fick höra... Vad skulle jag göra då? Sluta amma och ge henne "bantningsmat" eller??!! Det var skapligt jobbigt kan jag säga :( Nu har jag en lite nättare kille, men helt normalviktig, men som drog storlek 68 väldigt snabbt då han växte massor på längden.. då har jag också fått höra att oj oj.. vi använder 56 ännu och bla bla bla... Jaha? Jag förstår inte syftet ALLS. Punkt.

Haha, va är det sant!? :D Jisses! Att jag går på bvc och mäter o väger och sen skriver det i hans papper, dagbok eller blogg är för att jag själv tycker det är kul att se hans utveckling. Sen tycker jag det är spännande då både jag och Fred är små att se att Nils är oss så lika och också ligger lite under på kurvan. Sen kan ju nästa barn bli helt annorlunda.