Nedräkning
Ha ha jag måste skratta lite...du är för härlig! Åh vad jag önskar att jag bara hade ett barn att vara hemma själv med! Förra sommaren var jag hemma själv i tre veckor med fyra barn! Det var minsann full rulle! Sleepovers med kompisar, sportaktiviteter, hit och dit skulle det köras osv osv.
Lycka till! Alldeles säker på att du skulle klara dig galant i en vecka utan hjälp ;-)
Kram
Jag vet inte hur jag skulle klara mig en hel vecka utan min sambo. Vågar knappt tänka på det. Lycka till! Tur i alla fall att du får lite hjälp.
Hi hi hi..
Jag antar att du inte blir jätte förvånad då jag säger att jag varit ensam med barnen många måååånga gånger. Som längst 4 veckor, men då var det bara 2. 3 veckor har jag varit själv med 3. Värst var nog ändå förra året då jag var höggravid och var ensam 1 vecka med 3 barn.. DET var inte kul :-/
Om 1.5 vecka blir jag själv med alla 4 i 5 dagar.. Om jag ser fram emot det? MASSOR ;-)
Mitt tips för att överleva är.. ANDAS, se till att aktivera er, träffa vänner, boka in saker att göra en stund varje dag, banka huvudet i väggen några ggr om dagen och gråt en skvätt. Sen känns allt mycket bättre och du orkar en stund till ;-)
Du kommer greja detta galant! Det känns alltid fruktansvärt innan men sen när man är inne i det så funkar det. Eller man får det att funka helt enkelt.. man har ju inget val :-D
PUSS på dig vännen!!
Oh yes! Sen mannen fick nytt jobb är jag ofta själv med bägge barnen. Några gånger en hel vecka åt gången. Jag jobbar förvisso, så jag är själv med dem på morgonen och eftermiddagen/kvällen. Men då får jag ta alla morgonutbrott, gnäll vid hämtning på skola/dagis osv. Visst, man gråter för sig själv på badrummet, men det går;) Man klarar mer än man tror och även om tanken på att vara själv skrämmer en, så klarar man det när man är mitt uppe i det. Håller med Maria, ha aktiviteter planerade så ni kommer ur huset, det hjälper alltid!
Jag är helt övertygad om att du kommer klara det!
Skickar MASSOR av styrkekramar!!
You Can do it. Var ute mycket. Säger hon utan barn.:P
Kolla in våran blogg i veckan och vinn fina priser. Bl.a. Krämer och parfymer
Åh nej, va tråkigt att han ska bort en hel vecka :( jag har varit ensam med My så länge och jag har överlevt genom att ha bokat in planer för hela veckan.. Då går tiden fort och My blir aktiverad och glad! Typ öppna förskolan, sångstunder, träffa kompisar, kompisar sover över, hjälp med passning av henne av pappa nån dag.. Ja , helt enkelt göra massa saker :) låter kanske som en dum idé men för mig har det funkat bäst de gånger M varit borta så länge! Och just de, försök få en nån slags rutin med dagsovningen så att du vet att August somnar i någurlunda tid på kvällen så du får dina värdefulla mama-tid för dig själv. Hoppas veckan går fort och du kommer klara det galant! Vi peppar dig här när de känns tungt :) kramar
Tja, jag är ensam med en fyraåring och en sexmånaders alltid. Jag överlever! Men så är jag van också. De första månaderna när jag separerade från barnens pappa (då hade jag bara den äldsta som var 1,5 år) var faktiskt rätt tuffa. Men jag vande mig, och nu skulle jag inte kunna tänka mig att dela mitt liv med någon annan än mina barn. Möjligtvis om vi bodde i ett jättestort hus så att jag kunde få vara bara jag, och bara jag & barnen mycket. =)
Men mina barn är för det mesta rätt snälla. De somnar när de ska på kvällen, så där har jag två timmar för mig själv. Den minsta, Charlie, somnar när han ska på dagen också så jag får tid till Gibson, min äldsta.
Du kommer garanterat överleva. Och du kommer klara det jättebra. Men det kommer också kännas riktigt, riktigt skönt när Andrew kommer tillbaks! =) Lycka till!
Nej och jag hoppas jag slipper än på ett tag! 10-timmarsdagar med två kids räcker mer än väl. Blir mäkta impad av de andra mammorna som kommenterat. Men man klarar med än man tror som mamma. Heja dig, det kommer gå galant! Dock är det väl ändå du själv som är Klippan i familjen!
Håller med My, det går nästan bäst när dom är borta länge :) man gör sina egna rutiner osv. Och när jag vet att mannen är borta är det faktiskt helt ok, det är 100ggr värre när han säger att han ska vara hemma kl 6.30 och kommer vid 7. Då går jag på knäna typ.
Du kommer klara det galant! Kramar!!!
*Karolina
Håller med Karolina, såklart. My är ett väldigt fint namn dock :)
Ska också vara själv en vecka här framöver när min man åker på kurs med jobbet. Ser inte direkt fram emot det... Men istället för att deppa ihop över det tänker jag på min vän (smäm.se) vars man är borta en hel massa med jobbet, och ofta i mycket längrde perioder än så. Hon klarar det så det ska nog vi också göra =)
Själv har jag precis varit hemma själv med tre barn (som är snart 3 veckor, en på snart 2år och en på 3år), i snart 12 dagar. Det kommer även hända några fler gånger framöver, men denna gången har jag haft god hjälp av gammelfarmor till barnen:)
fin fin blogg :)
Vill du peppas så gå in på denize. se. Mamma till två små som även flyttat till Spanien. Hon är sååååå grym!!!
Trots att jag inte har barn eller har flyttat hemifrån , så förstår jag verkligen "gråtkänslan". Skönt att jag inte är ensam om att sakna min pojkvän(/sambo/man). Jag blir ledsen för minsta lilla tid borta från honom, blev verkligen glad när jag såg att det inte bara är jag som saknar som en gris. :)
Det kommer ni fixa alldeles utmärkt! Se till att aktivera er på dagarna så han sover som en stock på kvällen och du får din egen värdefulla tid!! ;) <3
Har helt glömt säga att ett par vänner är i NY nu och att jag beställt väskan, om plats finns, av dom. Annars återkommer jag med en beställning av dig. Är fortfarande så tacksam och glad över att du ville hjälpa till!
Kramar
En vecka ar val inte nagot...:) Plus att du kommer fa hjalp av farmor, herregud, da har du ju dina andningshal dar, plus att han sover middag!
Men det ar klart, man blir ju van vid hur man har det och alla forandringar ar jobbiga pa sitt satt.
Sjalv ar jag ju hemma med mina twins hela tiden, min man jobbar nu dagsskift, aker vid 4am och ar hemma vid 8pm, bara hem och ata och duscha och sen i sang..inte mycket avlastning dar precis. Sen nar han jobbar natt sa aker han 3pm pa eftermiddagen och kommer hem vid 7am nasta morgon, gar och lagger sig och sover och sen gar upp en timma precis innan han ska ivag till jobbet igen. Sa jag ar ju van att ta allt med barn och hem, men visst skulle det vara skont med avlastning.
Du har ju dessutom stadhjalp, vilket ar en drom, tank att inte behova gora det med en liten (eller tva..) i halarna eller dar man ska reda ut gral etc mellan twinsen!
Snart kommer min man aka pa traning i 7 veckor, da blir jag single mom...men 7 veckor ar inte heller nagot - battre an 1 ars deployment! :)
Det fixar sig, njut av varvadret och lat August springa runt i lekparkerna hela dagarna, sa sover han forhoppningsvis battre och du far mer egentid pa kvallen!
Kram
Jag är mamma till en snart ett årig tjej. Just nu är maken inne på dag 10 av 13 dagars tjänsteresa. Detta är resa nummer 4 under min mammaledighet då jag varit själv hemma. Eller som jag lite skämtsamt bruka säga - "Jag är ju inte själv, jag har ju Ellen ;-)"
Och det är just precis så jag väljer att se på det hela. När maken är borta, ja då är det jag och Ellen som gäller. Jag väljer att köra på med mitt liv och Ellen får hänga med! Ibland tullas det på rutiner och inte alltid är det perfekt städat under dessa perioder. Som de andra nämner är det skönt att ha saker planerade så att man varje dag får en ventil för att bara prata med någon annan eller se nått nytt. Kanske en playdate eller bara en glass på en parkbänk med barnet.
Men en annan viktig sak som jag alltid gör och det är att spela grymmaste martyren och oroa mig innan maken åker. Men när man är mitt i det så springer tiden iväg och oron är helt i onödan! ;-)
Lycka till, det kommer gå hur bra somhelst
Du är ju för knäpp! Klart du klarar det lika galant som vem som helst. Och det är som andra sagt här i kommentarsfältet, när man inte räknar med att någon ska komma hem, ja då är det inte alls lika jobbigt.
Men jag är mer intresserad av vad Andrew ska göra. Eftersom han har mitt drömjobb and all. ;)
Åh, jag tyckte verkligen inte att det lät som att du deppade ihop! Tänkte mer att det är jag själv som lätt vill deppa ihop =)
Jag förstår dina tankar såå! Och detta med egentiden, som jag också tycker är så värdefull och viktig för att orka! Men det kommer gå kanon, du FÅR bryta ihop en sväng också såklart :-) Skönt ändå att du får hjälp.
Jag var själv med Liv i 10 dagar när J var i Dubai och Livan var kring 10 månader. Gick bra ändå! Men då fick jag hjälp av pappa som tog Novia. Nu ska han iväg igen till Dubai fem, sex dgr om allt går bra med bebis, i november igen (F1-resa). Det har jag lovat sedan ett år tillbaka och håller :-) Men två barn kommer jag ha själv, blir en utmaning ;-) Men sååå härligt när man ses igen efter en sådan grej!!! J har lovat att jag också ska få åka iväg sådär men vette sjutton vart nu? Får hålla i det lite och nyttja i framtiden hihi ;-)
KRAM
Sv: Tack snälla du! Det känns så självklart att han ska få åka iväg med grabbarna, det är hans stora intresse och umgås sällan med folk annars eftersom han jobbar typ alltid när andra är lediga. Själv umgås jag ju ganska ofta med vänner :-) Men en tjejweekend i framtiden ska det bli! Och din dag kommer garanterat också! Det är vi värda ;-)
KRAM och ha en fin dag!!
Min man jobbar alltid borta och sedan Alma var tre veckor har vi haft det så. Han kör söndag kväll och kommer hem torsdag kväll igen. Kämpigt, men har man ingenting att välja på så får det ju gå... och man vänjer sig :)
Jag förstår precis hur du menar med att inte få någon egentid! Denna egentid är så så viktig för mig med....och SÖMN! Om August sov hela nätterna skulle du nog inte tycka d kändes lika skrämmande (eller?), då laddar man ju om och får energi. Allt hänger på sömnen (nästan) och nån timmes egentid då och då. Men du kommer klara det galant vännen! Bryt ihop ibland men andas och tänk att han snart är hemma igen. Ska svärmor bo där hela tiden? Känner du att du kan lämna August m henne? Då kan du ju åka på yoga och ta en stund för dig själv ibland.
Min man ska åka t Prag om knappt två veckor. Han blir borta 4 nätter. En av de nätterna ska iofs barnen sova hos mormor och farmor, jag ska till en vän på vinkväll ;-) så det blir nog bra...!
Kram!
jag ska få barn om fem veckor, och jag kommer att vara ensamstående. Alltid. Får lite lätt panik när du skriver så!
Men förhoppningsvis är det en vanesak. Måste dessutom läsa klart mitt sista år på läkarutbildningen, så är lite nervös över hur jag ska få ihop livspusslet.
Men på något sätt måste det ju gå :)
Tänker på alla "Familjen Annorlunda"-familjer med 10 barn som verkar lyckas rätt bra.
Hoppas det går bra för er! Lycka till
Förstår hur du tänker hoppas att de går bra ifa kram <3
Det fixar du fin fint Jenny! Ta en dag i taget o fokusera inte på nedräkning så har snart 8 dagar gått :)
Till Klara blivNde mamma, jag var för fyra årsen i din sits, gravid ensam o två år kvar på utbildninge. Men här är jag idag med sinnet i behåll, en superhärlig väluppfostrad o trygg fyraåring och en färdig utbildning!
Man klarar merän man tror, så kämpa på!! Kram Jenny
Nu har du ju redan fått massa tips och pepp. Men jag ska ändå delge hur jag har tänkt då pappa varit borta 5-6 dagar. Sänk kraven på dig själv!!! Det är ok att inte få så mycket gjort, att äta frysmat och kolla på TV litegrann... eller vad det nu kan vara som gör det enklare för er, men som du kanske egentligen brukar vilja undvika liksom. Laga extra mycket mat innan och frys in så har ni snabb middag/lunch när dagen inte riktigt går som du tänkt. :)
Mysigt att du har svärmor hemma hos dig :)
Att vara ensam med ett barn kan många gånger vara jobbigare än att vara det med fler barn, eftersom barnen också sysselsätter varandra.
Då min näst yngsta var 11 månader så var jag ensam med henne och hennes 4 syskon i inte mindre är 3 månader då min sambo var i Afghanistan och körde ambulans, sen kom han hem i 3 veckor för att sen återigen åka tillbaka och vara borta i två månader. Hemma i två veckor till och iväg i en månad innan han kom tillbaka för att stanna.
Då vi bor i villa som då eldades med pellets så var jag också tvungen att sköta pannan med sotning och underhåll samt sköta hus och tomt.
Jag kan säga att dagarna flög fram eftersom jag aldrig fick chans till att vila och vara ensam. Detta är inget jag rekommenderar dock!!
Kan säga att hans relation till barnen tog stryk likasom vår.
Du grejar det!! Kram!
