Att leva med ätstörningar

Jag har fått frågan ett par gånger, om jag inte kan skriva om när jag hade ätstörningar & hur jag blivit fri från tvångstankar osv.
Och jag har skjutit detta framför mig bra länge nu, men idag känner jag att det är dags.
Varnar för väldigt långt inlägg & det kan även vara lite rörigt.
Här är min historia.
 
Jag vet inte när allt började.
Någon gång i 5:an tror jag, då jag plötsligt gick upp jättemycket i vikt.
Jag som alltid varit en smal tjej, fick plötsligt lite kommentarer från några klasskompisar. Så efter ett tag fick jag nog. Jag gick med mamma för att träna Aerobics på ett gym, köpte några träna-hemma-videos & sedan började det där med maten.
En dag när jag sov över hos en vän, minns jag att jag fick lite smått panik över frukosten vi skulle äta dagen efter, så jag packade helt enkelt med det grova brödet jag "kunde" äta  & ratade den nybakade potatislimpan. Sedan åt jag det grova brödet utan smör, med en skiva skinka.
Efter det har det gått upp & ner. Emellanåt tänkte jag inte så mycket på maten, träningen & kroppen.
Andra perioder kretsade hela livet runt vad som stoppades i munnen.
Jag minns en väldigt fin semester på Gotland med familjen, som jag var så trött & svag på, för att jag inte ville äta. Mamma tvingade i mig mer mat vid frukosten & jag gjorde sit ups & armhävningar på toaletten.
Så länge jag bodde hemma, gick det aldrig riktigt över styr, eftersom jag har sådana fantastiska föräldrar.
Men när jag flyttade hemifrån så blev det mer av en kamp.
Jag jobbade otroligt mycket, jag festade ofta, jag kände mig ensam emellanåt & jag behövde något att "kontrollera".
Vilket blev mat & träning.
Så jag började träna mer. Jag gick morgonpromenader, cyklade till jobbet, gick promenad på lunchen, gjorde övningar på toaletten emellanån, cyklade hem, gick på spinning på kvällen.
Försökte äta ett minikvällsmål. Insåg att jag var vrålhungrig & började rota i skafferiet. Vilket alltid slutade med att jag hetsåt allt som kunde tänkas ätas.
Och så fick jag dåligt samvete.
Vilket resulterade i mer träning dagen efter.
Så jag kände att jag behövde MER kontroll över maten. Och bestämde mig för att skippa socker & mjöl.
Fort gick jag ner i vikt.
Jag tackade nej till alla roliga middagar, packade med mig tonfisk till jobbet varje dag, tränade mer & kände mig SÅ SUND.
Himla smal blev jag.
Och så otroligt nöjd var jag eftersom jag alltid fick kommentarer om min kropp.
Det folk inte såg var paniken då det inte fanns en plats över på spinningen.
Och jag undrar varför ingen ifrågasatte varför i hela friden jag sprang på löpbandet efter 90minuters box pass.
 
Sedan kom tiden då jag bestämde mig för att flytta till USA.
Då släppte jag socker & mjöl-förbudet & började äta en himla massa i ren stress.
När jag flyttade var jag lite pluffsig & vad jag inte visste var att mina problem skulle bli värre än någonsin.
 
Väl i USA, fick jag distans till mitt liv & jag kunde sörja min storebror på ett helt annat sätt än vad jag kunde hemma. Och jag kände mig ensam. Så otroligt ensam. Men samtidigt så fri.
Och jag kunde inte tygla mina känslor. Så jag åt så nyttigt jag kunde, sprang så mycket jag kunde.
Men så kom kvällen..  ångesten & jag började vräkäta.
Jag köpte 2 Ben&Jerrys & åt tills jag mådde illa.
Och det blev min onda cirkel.
 
Inte kunde jag förstå varför jag inte gick ner mer i vikt eftersom jag åt så perfekt på dagarna & tränade så himla mycket. Det var som om att kvällsätningen inte existerade i mitt minne.
Jag sa nej till att hänga med vänner för jag behövde gå kvällspromenad.
Min kropp började värka av all träning. Mina fötter hade så mycket skavsår från alla promenader & löpturer.
Och så kom dagen då jag beställde hem piller som skulle hjälpa ämnesomsättningen.
Av de pillren blev jag så sjuk att jag kräktes i en hel dag.
 
Sedan flyttade jag & Andrew äntligen ihop & allt kändes bättre.
Jag blev gladare, men tyckte det var väldigt jobbigt att jag inte kunde kontrollera min mat som jag gjorde innan.
Andrew äter vad han vill, när han vill & har NOLL mat hets.
Så sakta började jag komma in i hans "ät tänk". Men då han var borta & reste, försökte jag kontrollera mina middagar med något supernyttigt. Vilket resulterade i vräkätning av kakor, chips & allt annat i skafferierna senare på kvällen.
Jag cyklade till jobbet, promenerade på jobbet, cyklade hem & sprang alltid intervaller väl hemma.
Tackade alltid nej till alla tillställningar en vardagskväll eftersom det skulle krångla till min rutin.
Jag köpte en träningsvideo som jag kunde köra på helgerna, då jag inte hittat ett gym jag tyckte om.
Och det var min räddning.
 
Avslutet på videon var en 10 minuters yoga-stretch. I början ratade jag den. Men efter att tiden gick så blev jag nyfiken & började köra stretchen emellanåt.
Och så kom dagen då jag längtade mer efter stretchen, än själva träningspasset.
Så jag började googla yoga. Jag hittade klipp på youtube & slutade springa intervaller om kvällarna.
Det ersattes med en liten yogarutin istället.
Jag slutade ställa klockan på helgmorgonen för att gå rask promenad utan njöt av sovmorgon.
Jag slutade dricka Pepsi Max (har inte rört läsk på 2.5 år), slutade tacka nej till viss mat, utan lärde mig äta allt med måtta. Jag började ha roligt! Jag släppte loss. Levde livet.
Kände mig så FRI.
Att gå ut på vardagskvällarna var inget problem. Jag hetsåt inte. Jag kunde sluta äta när jag var mätt.
Och jag gick inte upp 10 kilo som jag var så livrädd för.
Ingenting hände.
Jag började för första gången på en evighet, att må bra. På riktigt!

I hela kroppen & själen.
Jag lärde mig att älska mig själv.
Att respektera kroppen. Att se mat som något fantastisk gott som när min kropp, men inget mer än så.
Mat var inte längre min värsta fiende.
 
Idag tänker jag inte alls på vad jag äter. Dagarna flyter på & det finns noll förbud i mitt liv, jag äter alltid vad jag vill & mår bättre än någonsin. Mat är inte något jag fruktar & tänker på hela tiden. Jag försöker inte längre i mitt huvud planera vad som komma skall, fasar inte för kalas eller restaurangbesök, tackar aldrig nej till roligheter.
 
Jag lever livet & mår så otroligt bra.
I hela kroppen & själen.
 

Kommentarer
Postat av: Zarah - mamma till två

Kram! <3

Svar: KRAM <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 14:53:34
URL: http://zaraholine.com
Postat av: Papput

<3 Kramar i massor <3

Svar: KRAM älskade pappa <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 15:00:19
Postat av: Annica

Härligt att du mår bra igen!
Kram <3

Svar: Tack fina! <3 Jg är så lycklig att jag fann min inre ro!
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 16:11:44
URL: http://busarna.blogspot.se
Postat av: Mammi

Det gör så ont att läsa men så mycket skönare är det att du mår så bra, då gör det inget att vi bor så långt ifrån varandra😍äskar dig så mycket och det är så fint att du delar med dig av din erfarenhet. Kramar❤❤❤❤❤

Svar: Tack vare er gick det aldrig så långt som det gör för andra. TACK för att ni alltid fanns där! <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 16:22:19
Postat av: Akka-mamma till Gustav

Så starkt! Både din text och du! Kram

Svar: Tack fina! <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 16:24:27
Postat av: Anna

Jag har också tvångstankar. Dock inte till mat.

För några år sedan, när jag var 14-15 började tiden då jag mådde som sämst av detta. En tid när jag inte klarade av dem, när de inte längre handlade om småsaker utan att jag mådde psykiskt dåligt av dem. In och ut från BUP. Ångestdämpande piller osv.

För tre år sedan, när jag var 16-17, fick jag även en depression. Gick ner massa i vikt, kände varken hunger eller mättnad, sov inte riktigt, var orolig och spänd hela tiden.

För mig har KBT hjälpt så mycket och jag har lärt mig att klara av det på egen hand. Visst har psykologer och tabletter underlättat min vardag men jag måste ändå ge mig en klapp på axeln och säga "fan, vad bra jag är som klarat mig igenom så mycket".

Är inte fri från tvångstankar, vilket jag troligtvis aldrig kommer att bli. Men jag har lärt mig att leva med dem. Även om jag ibland mår skit så ser jag detta som en utmaning, lite KBT, att tänka positivt och inte ge upp så att jag hamnar i helvetet jag redan varit i.

Jag känner att även att jag bara är 19 så har detta gett mig så otroligt mycket livserfarenhet. Så när det händer något nu så är jag rätt luttrad för att må dåligt. Det är det positiva med min upplevelse, även om jag självklart inte ville att detta skulle hända mig. Ur allt negativt, även om man vid tillfället inte kan se ljuset, så kommer det alltid nåt positivt av det bara man är öppen för det.

Ta hand om dig! KRAM!

Svar: Tack för att du delar med dig & det gör mig så glad att du mår bättre idag, i så ung ålder. Du har hela livet framför dig & jag önskar med hela mitt hjärta att du en dag ska vara fri från tvångstankar!KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 17:23:38
Postat av: anna m Ludde

Hinner inte skriva och har Internet i två sekunder men ville bara skriva kram!

Svar: KRAM kära! <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 17:43:49
URL: http://annatotti.se
Postat av: elin - mamma till Signe

Så starkt av dig att berätta <3 så glad att du mår bättre <3

Svar: Tack kära vännen <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 18:35:18
URL: http://flieo.blogg.se
Postat av: Malin - mamma till Isabella ❤

STARKT av dig att berätta! Å skönt att du mår så mycket bättre! Stor kram till dig!

Svar: Tack kära du <3 KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 19:22:01
URL: http://malinbloggar.wordpress.com
Postat av: Från rosenskimrande till ilsket rött- det ljuva familjelivet.

Är så glad för din skull att du kommit ur det och mår bra!
Är själv gammal "ätstörd". Övergrepp i barndomen ledde till själväckel som lindrades om jag inte åt då jag kände mig ren när magen var tom.
Idag är jag frisk men slåss fortfarande mot känslan av att vara smutsig. En dag hoppas jag bli helt fri. Funderar på basal kroppskännedom, det ska vara bra om man har kroppsproblematik.
Kram på dig o hoppas att August sover gott inatt!

Svar: Kära du! Så ledsen att höra om ditt förflutna. Massa kramar kommer här. Jag hoppas att du lyckas övervinna dina tankar om kroppen.Jag vet hur det känns & det är så jobbigt. Du är en sådan fin människa som är värd det bästa i livet <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 19:30:03
URL: http://www.johannaolinnea.wordpress.com
Postat av: Viktoria

Skönt att höra att du nu mår bättre än vad du gjort. Hoppas att det får fortsätta så! Kram!

Svar: Tack snälla du! <3 KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 19:34:48
Postat av: Nattis

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter kring detta! Har man väl haft en ätstörning en gång vill man aldrig ha det igen. Det är därför jag är så emot dieter och att alla ska vara så duktiga med att äta nyttigt och träna och säger hela tiden att de måste gå ner i vikt! Lev livet, ät och njut. Livet är så mycket mer. Tyvärr är det inte alltid så lätt, men det är som du säger, man måste älska sig själv! Kramar till dig!!!

Svar: Du tänker så rätt kära du!! Man ska inte gå efter några jäkla dieter, väga, mäta maten osv. Dumheter! Man ska bara äta gott & leva gott! KRAM kloka du <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 20:04:32
URL: http://nattisdans.blogg.se
Postat av: Lisa

Känner igen mycket av det du skriver från mina tidiga tonår. Tack för att du delar med dig! Kram Lisa

Svar: KRAM tillbaka <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 20:36:06
Postat av: Annso

Så bra inlägg Jempan! Känner igen mig, som alla andra. Får fortfarande skov av ortorexi men det har blivit mycket bättre. Det sista riktigt jobbiga var för två år sen. Tränade som en tok och gick ned sju kg på inte ens 1,5 månader, jag var inte tjock innan de sju kg om man säger så. Nu försöker jag INTE tänka så mycket på vad jag stoppar i mig samt att jag INTE behöver träna hela tiden. Det är helt ok att bara vara. Dessutom så är det bara brösten och rumpan som försvinner på mig och dom vill jag gärna ha kvar. Kramar!

Svar: Här kommer en STOR kram från mig! Jag hoppas du lyckas finna den där kärleken till dig själv & lugnet som förevigt kommer slå bort de dumma tankarna ang, mat & kropp! Du är perfekt!KRAM!
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 21:03:52
Postat av: Malin - Edwins mamma

Fint att du delade med dig <3 Känner igen mig själv i så mycket som du skriver! Precis som du skriver hjälper yogan mig att älska mig själv o utav det har bl a mitt förhållande till mat blivit så mycket bättre! O förhoppningsvis kommer jag snart känna att jag måste inte stor-storstäda huset för att jag väntar besök. Men en sak i taget :P

KRAM på dig!

Svar: Åh så underbart att höra Malin. Det gör mig så glad ända in i hjärtat! Och det där med städningen tar vi en annan dag.. ;)
<3
KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 21:06:52
Postat av: Frida mamma till Alvin

Starkt av dig att dela med dig! Skönt att du mår bättre idag. Kram

Svar: Tack fina du <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 21:25:17
URL: http://fridahelaveckan.blogg.se
Postat av: Dixie

Det är så befriande att läsa din blogg.
Är själv f.d. ätstörd (anorexi som övergick till bulimi med start min andra vända i US när jag var livrädd att bli lika stor som första gången) och tycker det pratas för lite om detta. Nu bidrar jag ju inte själv till diskussionen men hatten av för alla som vågar göra det.
Kramar i massor.

Svar: Åh tack kära du <3 Sådana fina ord!Jag hoppas att du är helt fri från onda tankar & mår gott med dig själv!
KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 21:25:38
URL: http://entillskrutt.blogspot.com
Postat av: Hanna - mamma till E

<3kramar<3 glad att du mår bra idag!

Svar: KRAM <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 21:47:56
URL: http://hjn.blogg.se
Postat av: Nina

Va fint att du delar med dig! Var själv på väg ner i det där som ung men lyckades avstyra innan det gick för långt. Känns skönt att du nu har en sund inställning till mat & hälsa. Stor kram <3

Svar: Det är så många som är påväg ner för det där stupet & jag önskar så innerligt att detta problemet inte fanns. Hemskt att gå miste om så mycket underbart på grund av något så simpelt som mat. Underbart att du aldrig föll utan klarade dig! KRAM fina fina <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 22:08:36
URL: http://ninaerica.blogspot.se
Postat av: Ninnie

Otroligt starkt av dig att dela med dig utav detta! Det kan nog hjälpa många som är i samma sits som du en gång var i. Att du tagit dig ur detta själv är ju alldeles fantastiskt och det ska du ha en enorm respekt för. KRAM!

Svar: Tack fina du <3Jag ger mycket cred till min man som hjälpte mig i rätt riktning. Han "räddade" mig med sin kärlek & livsstil. Jag hoppas att fler lyckas finna insikt & ändra sina ledsamma tankesätt.
KRAM <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 22:14:30
URL: http://ninniesodergren.net
Postat av: Johanna

Håller med övrigas kommentarer att det var starkt gjort av dej att berätta detta! Och skönt att läsa att du mår bättre nu! Kommer ihåg när jag började med yoga att det kändes som om kroppen "tackade" än själv efter ett pass. Man kände ett sånt lugn på nåt vis!

Tack för att du delar med dig av ditt liv! Kram!

Svar: Tack fina du! <3Och visst ger yogan ett lugn i kroppen! Man mår så otroligt bra i slutet av varje pass. Lugnet som infinner sig är så otroligt underbart!
TACK för dina fina ord. Namaste!
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 22:19:30
Postat av: Anna

Uppskattar så otroligt mycket att du tog dig tid att skriva dethär. Känner igen mig obehagligt mycket i precis allt utom det sista fullkomliga "tillfrisknandet". Tack för att du ger motivation till att se att det faktist GÅR att komma ur störda ätbeteenden och att alla farhågor inte besannas bara för att man kan leva mer igen. Du är verkligen grym.

<3

Svar: Det GÅR! Och jag hoppas med hela mitt hjärta att även du kommer finna din själv i det där fantastiska lugnet en dag. För du är perfekt precis som du är! <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-24 @ 23:36:56
URL: http://aofv.blogg.se
Postat av: Karolina, mamma till My 💗

Är så glad att du mår bra och har tagit dig ur det! ❤❤❤

Svar: Tack kära vännen <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 07:15:31
URL: http://lillamys.blogg.se
Postat av: Jenny från Karlstad

Massor med kramar till dig!
Jag har själv levt med ätstörningar. Jag var ganska rund när jag var liten och blev i och med det mobbad från och till under låg- och mellanstadiet. Detta följde sedan med och påverkade mig länge. Ätstörningar utvecklade jag dock inte förrän efter jag födde min äldsta dotter för drygt 10 år sedan. Jag ville då gå ner gravidkilona men nöjde mig inte där. Jag levde på sallad och frukt. Vägde mig ca 10 gånger per dag och kunde inte tänka på mycket annat än mat och vikt. Jag blev besatt av att räkna poäng (viktväktarna) och väga mig. Jag var tvungen att väga under 45kg. Detta pågick även då jag var gravid med dotter nummer två. Jag hade svårt att äta under graviditeten och var livrädd för att gå upp för mycket i vikt. När jag hade tid hos BM åt jag inget innan för jag ville inte att vågen skulle visa för mycket. Det var en tuff tid men jag tog mig sakta men säkert ur detta destruktiva beteende med hjälp av min man och en nära vän. Det har dock tagit tid och ännu idag vet jag bättre än att ställa mig på en våg. Det väcker fortfarande ångest och är något jag undviker så mycket jag bara kan.
Massor med kramar ännu en gång. Tack för att du delade med dig.

Svar: KRAM vännen <3 Ja det är så lätt hänt att hamna i det där träsket altå.. Så glad att du tog dig ur den onda cirkeln!! Vi är alla värda att må bra & njuta av livet! <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 09:16:17
Postat av: Camilla på Brogatan

Du är bara för underbar. Jag vet vad det tar att blottlägga sig så totalt men genom att berätta Din historia öppnar Du upp möjligheten för alla de som kämpar med sina egna demoner. Hatten av för dig Jenny!!

Svar: Tack fina fina Camilla!! <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 10:42:36
Postat av: Hanna

Så fint och modigt att du delar med dig om dina erfarenheter Jenny! Stor kram t dig! Har också haft ett komplicerat förhållande t mat i tonåren och ständigt dåligt samvete idag av allt onyttigt jag stoppar i mig och hur min kropp, tyvärr, förändrats efter två graviditeter. Ja, att kroppen förändras är ju inget konstigt och jag är stolt över att burit och fött två barn! Men i mitt fall så handlar det mest om stillasittande (svår graviditet m foglossning=orörlig i månader och nu fortf ont..) Har svårt att "ta tag i mig själv"...jaja, det kan jag diskutera länge och hitta på tusen ursäker... Vill iaf skicka en STOR kram t dig och vad LYCKLIG jag blir av att höra att du idag mår så bra!! Heja!

Svar: Tack kära du! <3Det är så viktigt att lyfta fram & inte hymla med detta. Alltför många tjejer går igenom detta & behöver känna att de inte är ensamna. Och att det går att må bättre!
Du är så himla fin vännen. Inte ska du känna som du gör. Du kan ju inte hjälpa hur din kropp reagerade på graviditeter & förlossning osv. Låt kroppen läka & snart kommer du hitta gnistan att kanske börja träna eller vad det nu är du önskar göra för att komma till ro i kroppen <3 KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 10:53:17
Postat av: hannah

starkt av dig att berätta och kanske hjälper det någon där ute som sitter i samma sits nu som du gjort. <3

Svar: TACK snälla du <3
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 10:57:08
URL: http://mittegoistiskajag.blogg.se
Postat av: Fatima

Hej dig som delar med dig av dina erfarenheter. JAg är säker på att det finns många som läser din text och känner igen sig. Kanske finner någon styrka att bryta sitt eget negativa mönster när de läser om dina erfarenheter. Jag har själv också haft ätstörningar som yngre och mixtrat med maten under hela min tonårstid. Der lugnade sig något i 20-årsåldern men tankarna och vikthetsen fanns hela tiden kvar. Först när jag blev gravid kunde jag släppa helt alla matförbud och bara ha ett avslappnat lustfyllt förhållande till mat. Som mamma till två döttrar är min största oro att de ska hamna i ätstörningar om några år. Men idag vet jag att jag kan vara en bra förebild för dem. Varma kramar!

Svar: Tack vännen! Det känns som att nästan varenda tjej/kvinna, har gått igenom en fas av ätstörning & det är så ledsamt. Så viktigt att lyfta fram & inte se det som något att skämmas över.
Underbart att du lyckades slå bort dina tankar då du blev gravid! Och du är en fantastisk förebild åt dina fina tjejer! <3 KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 13:40:40
URL: http://www.fatimaslillablogg.blogspot.com
Postat av: Helena Bergwall

Fina Jenny! Vad ont det gör att höra din berättelse! Vad skönt att du nu har hittat en bättre väg i livet! Kramar från Helena

Svar: Tack fina Helena!Tänk att jag tänkte på dig här om dagen! Att när jag satt barnvakt, så tyckte jag alltid att du var så himla down to earth, avslappnad & rolig. Jag önskade att jag skulle bli en lika cool avslappnad mamma en dag :) Du var alltid så kärleksfull & tog allt med en klackspark. Oj vad jag såg upp till dig!! :) KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 18:21:50
Postat av: Jenny

Vad fint att du delar med dig av din historia. Skönt att du har hittat en sund inställning till mat nu! Jag känner igen mig till viss del. Nu förtiden, precis som du, så tänker jag inte på mat hela tiden. Jag njuter av den när jag äter den istället, utan dåligt samvete. Perioder i livet har jag dock varit besatt av kaloriintag mm, vilket bara gör saken värre.

Svar: Ja de där dumma kalorierna som folk räknar! Det ställer bara till & tar upp onödigt mycket energi altså! Önskar så innerligt att alla bara kunde sluta! Men så funkar det ju tyvärr inte.. Är himla glad att du njuter av det du äter idag. Det är man värd här i livet! <3KRAM & tack för din fina kommentar!
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 19:44:25
URL: http://jennyimaine.wordpress.com/
Postat av: Carro i Norrland

Många kramar till dig, så fint att du delar med dig av din historia! En stor eloge till Dig för det!
Din blogg är underbar och jag njuter varje gång jag kikar in.
Kramar

Svar: TACK snälla du får så många fina ord!! <3KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-25 @ 19:47:30
Postat av: Amanda

Vilket fantastiskt inlägg, på alla sätt och vis! Kram!

Svar: TACK snälla! Så glad jag blir!! KRAM
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-26 @ 10:31:15
URL: http://aochmflyttarin.blogg.se
Postat av: brattbergskan

Oj nu gråter jag! Hög igenkänning, har långt från sunt förhållande till mat och kämpar fortfarande med det! Lite samma historia här, Reese har verkligen hjälpt! Och yogan :) underbart att du delar med dig!

Svar: <3 <3 <3 All kärlek till dig!
jenny - mammaliv i Nashville

2013-03-26 @ 17:37:17
URL: http://www.brattbergskan.%20com
Postat av: Emilia

Tack så mycket för du delade med dig av detta! Verkligen imponerande att du tagit dig ur det och att du nu vågar berätta för andra på ett sånt öppet sätt. Jag har en liten fråga till dig, jag har en nära kompis som går igenom något liknande som jag förstår du gick igenom, och min fråga är helt enkelt vad du hade velat höra (eller hörde) från nära som visste om ditt problem? Min kompis kom själv till mig och berättade vilket jag är glad att hon gjorde så jag kan vara där och stötta henne, men jag vet på något sätt inte hur jag ska hjälpa henne? Vad ska man säga? Försöker verkligen få henne att förstå att hon är fin som hon är och att hon inte ska tänka mat som en direkt träningsform osv, svårt att säga om det hjälper dock..Det är så svårt, jag vill så gärna hjälpa men vet som sagt inte riktigt hur.. Förstår att du antagligen inte har något konkret svar på detta men tyckte att det var värt ett försök att fråga iallafall :) Kram!

Svar: Först & främst - tack för dina fina ord!
Så ledsamt att din kompis går igenom detta. Det är ett sådant destruktivt beteende som tar så mycket energi från vardagen. Om jag ska vara helt ärlig, så vet jag inte riktigt vad man ska säga för att hjälpa. Jag slog dövörat till & det var inte förrän jag själv var redo att ändras, som jag kunde ändras. Jag läste ett par böcker som började ändra mitt synsätt smått, men det var en låååång process & jag gjorde allt själv.. Känns himla taskigt att jag inte har ett endaste tips.. men det ligger ofta i personen, i detta fallet din vän, att vilja ändras. Jag önskar henne all styrka & kärlek på vägen & hoppas hon mår bättre snart <3 Och vilken fin vän du är!
jenny - mammaliv i Nashville

2013-04-04 @ 07:55:28
Postat av: Helena Bergwall

Jenny... tack för dina fina ord. Du ska veta att alla småbarnsmammor (och säkert pappor) inte alltid är såsom du beskriver mig... Det ÄR jobbigt att vara mycket ensam med småbarn precis som jag var och du också är ibland. Det viktiga är att man tar vara på stunderna när man mår gott... Det var alltid roligt när du kom till oss och satt barnvakt. Du är en härlig och fin tjej och jag tror att du är en fantastisk mamma... Känn inget dåligt samvete för att du har dåligt tålamod ibland och känner dig ensammast i världen med gråtande barn.. Det måste man få känna! Måste berätta vad Josefin hade skrivit i ett skolarbete, hon kanske var sådär 7-8 år: "Min mamma är arg och skriker, men hon är snäll också" O, shit vad säger man då.. ha ha. Nu är hon snart 16 år och jag tror att jag har sänkt rösten med åren.. Jacob blir 13 år. De är världens goaste tonåringar och jag tror att de tycker att jag är kärleksfull i överflöd :-)
Ta hand om dig och våga känn alla dina känslor så kommer livet att bli som du vill.
Kram Helena

2013-05-14 @ 17:20:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0