Jag har alltid varit en människa som är ganska orolig.
Om någon är sen hem, så tror jag att det kan ha hänt något & blir nervös osv.
Och detta har blivit så väldigt mycket värre sen jag blev gravid.
Inte på ett överdrivet plågsamt sätt så min omgivning drabbas, men jag själv har en väldig inre stress när tex, Andrew ska flyga!
Jag spårar flyget på flighttracker.com, jag måste veta när han är på planet & kliver av.
När han är ute lite sent kan jag ibland inte somna för, tänk om det händer något?!

Det är jättejobbigt!
Antar att det är en rädlsa att bli ensam med lillkorven jag bär runt på i magen som smugit sig på helt oönskat.
Och jag antar också att mitt liv från & med nu kommer att vara fyllt med mer oro än vanligt.
Jag är redan överbeskyddande om livet i magen & har någon slags stark kärlek för honom.
Lustigt hur kroppen reagerar, bestämmer & ställer om sig utan att man själv upptäcker det på flera månader ibland.