Det är tungt
Sen fyller jag år & sen är det Lucia.
Och julafton..
Det är känns roligt alls.
Saknaden efter Jonas & min familj är så otroligt stor att jag går i bitar snart.
Ibland får jag svårt att andas för den där klumpen i halsen.
Tro inte att jag har hemlängtan & vill hem.
Jag skulle så innerligt bara behöva någon här. Som förstår.
Förstår hur jävlig denna tiden är.
Som jag inte behöver berätta för.
Som bara kan sitta med mig i tysthet & samförstånd.
Ge mig en kram som säger allt. Som tröstar.
Jag behöver tid för mig själv.
Bara jag & mina tankar. Inget som stör.
Försöker att vara precis som vanligt & göra roliga saker.
Försöker tvinga mig själv att vara positiv & skjuta ifrån mig det jag känner.
Men det är inte alltid lätt.
Vill så gärna finnas där för dig, gumman!
Men avståndet gör det omöjligt.
Jag sluter ögonen och kramar dig oändligt mycket, hårt och länge !!!
Visst är det konstigt med denna tiden. Jag känner likadant, man mår ruttet denna tiden.
Kul att se pepparkakor, lussebullar och rutiga kokboken, är det du som varit så duktig ?
Pappa
Skulle helst av allt vilja släppa allt här och ta flyget till dej! Stor och varm kram.
Hi Jenny. FinFin bloggen ar.. Gillar den starkt. Har ju lamnat Austin nu, men har en ny vardfamilj pa Ireland osm ar underbara (trejde gangen gilt :P) Kul med pojkvannen.. verkar ju toppen. Hoppas du klarar julen... min nya vardfamilj later mig fara hem over julen, ar saaa godomligt glad for det! Tiden gar himla fort nu... har du tankar att stanna i USA nu... pojkvan och allt? Tusen kramar!
Jag ger dig också en stoor kram i mina tankar Jenny! Jag vet hur det känns, fast för mig så kommer känslan alltid över mg när det blir varmt och soligt ute. Hela miljön och situationen runtomkring har etsat sig fast i minnet. Nu när det är jul blir det ju ännu mer påtagligt för er med alla familjesamlingar.
Ta hand om dig!!!
Kram
