Då jag frågade vad ni önskade att jag skulle skriva om, så fick jag höra att ni var nyfikna på olikheterna/likheterna på min & Andrews syn på barnuppfostran.

Detta skulle enkelt kunna bli en hel bok, haha, men jag ska försöka hålla det kort.

För det första så har jag & Andrew haft väldigt olika uppväxter.

Vi har växt upp i olika länder, med olika villkor, jag har haft många syskon, han hade ett.

Jag har även jobbat med barn på olika vis sedan jag var 14 samt är utbildad inom barnomsorg.

Jag är väldigt medveten om olika föräldrars val samt konsekvenser, jag är påläst & har väldigt bestämda åsikter då jag fått praktisera olika teorier i verkligheten.

Andrew är ju givetvis inte helt pantad, men han har liksom ingen kunskap då det kommer till barn, utan bara trodde att man skagörasomhanspärongjorde (obsattjagskriversåhärsådetintegårattöversätta, haha)

Så han har gjort sitt allra bästa, försökt att hänga med i mina svängar & långsamt allteftersom tiden gått, börjat förstå varför jag valde att gå en viss väg, varför jag inte vill använda ordet "nej" jämt, varför jag valt att försöka lyssna på August, försökt att verkligen förstå honom då han är frustrerad, sätta mig in i hans situation, inte vara en diktatur samt praktiserat "attachment parenting".

Men det har tagit tid! Och vi jobbar fortfarande på våra olikheter.

Vi har bråkat, tjatat & gnällt på varandra en himla massa, men då jag är med August hela dagarna, har jag varit så otroligt envis med att jag har "rätt att gå min väg" & att den är den bästa, vilket verkligen inte hjälpte oss då även Andrew är en person som tror att han alltid har rätt.

Men allteftersom, då vi såg vilken fin liten kille vi uppfostrat, så slutade vi tjata & bråka med varandra. 

Andrew har börjat anamma det mjuka i föräldraskapet vilket jag älskar. Vi är mer ett team & vardagen rullar på väldigt bra.

August är en väldigt trygg & kärleksfull liten kille, han är ganska försiktig men ändå nyfiken & livlig.

Så vi båda känner att det verkligen blev "rätt". Att vi gör ett himla bra jobb.

Och Andrew är en underbar pappa! 

 

Detta är ett otroligt känsligt ämne, så jag skriver inte ut smådetaljer, men nu har ni kanske fått stilla er nyfikenhet lite iallafall :)

 

Ibland känner jag som att föräldrarollen är en tävling.

Vem som ger sitt barn nyttigast mat.

Vem som inte ger sitt barn socker.

Vem som inte låter sitt barn se på TV.

Vem som läser flest böcker.

Vem som lärt sitt barn teckenspråk.

Vem som lärt ut flest djurläten.

 

Och jag vet att jag inte är ensam om att ibland känna den där skammen att "jag borde nog läsa lite oftare", eller då man får dåligt samvete av att visa Peppa Pig i en timme för att kunna laga middag, städa eller bara dricka en kaffe i lugn & ro för den delen.

 

För jag tror inte att någon skulle döma om små sanningar kom ut om hur man faktiskt mutade sitt barn med ett paket kex på mataffären.

Och jag tror heller inte att varken barnen eller föräldrarna mår bättre av att följa en massa "regler" till punkt & pricka "bara för att".

Men ändå så känns det som att det är så man bör göra för att vara en riktigt bra förälder?

Man bör inte ge sitt kiddo glass en tisdagsförmiddag & man ska helst vara den där föräldern som springer runt på lekplatsen med massor av energi timme ut & timme in. Inte vara den som sitter med telefonen i handen, som inte tittar på klockan redan efter 20 minuter & önska att tiden kunde gå snabbare.

Den där energifyllda, spralliga, roliga föräldern som alla avundas.

Eller?

 

Inte så hårda & dömande.

För jag tror i ärlighetens namn inte att någon annan dömer.

Jag tror många ser det som de önskar de själva gjorde. Men de ser inte bristerna.

Så varför hakar vi upp oss på det själva?  Dömer oss själva.

 

Nej nu gräver vi ner allt det där som man "bör & måste" enligt någon (VEM??), slappnar av lite i föräldraskapet, tar oss en kopp kaffe, läser ett par blogginlägg på mobilen medan ungarna får se ytterligare ett avsnitt av favoritprogrammet.

 

 

Jag har fått lite frågor om hur det är med genus-tänk här i USA & jag skulle kunna skriva i en evighets evighet om allt som upprör mig. Vad mina exakta åsikter är, håller jag för mig själv men

Tänkte dock länka denna videon där dom diskuterar pojk/flick-leksaker på The Today Show, som är vår största nyhetskanal.

 

Det är mycket surr kring Sveriges, enligt mig otroligt bra initiativ, till att könsneutralisera leksaker.

Jag hejjar på & är otroligt stolt över att vara Svensk när det kommer till denna debatten.