Vaknade med jämna intervaller upp hela natten.
Drömmar som jag älskar med samtidigt hatar.
Jag är bara helt tom i huvudet.
Inte glad. Inte ledsen. Bara konstigt likgiltig.
Antar att det är kroppens försvar mot ledsamhet.
När det blir för mycket.
Det stänger bara av.
Är lite tacksam för det faktiskt. Det är jobbigt att gå runt & känna att man vill gråta hela tiden när man jobbar.
Och när man är bland massa människor hela dagarna.
Det bästa med likgiltigheten är att det också kommer kännas bättre snart.
Vet inte varför jag funkar så. Men så är det.
Och tur är ju det. För jag vill verkligen ha en bra födelsedag.

Ska hjälpa mig själv på traven så mycket det går genom att skriva av mig & ta långa promenader.
Kvällsturen med vovven sitter väldigt fint.
Frisk luft & bara mina egna tankar.