Okej.
Dagen som jag aldrig trodde skull komma kom helt plötsligt.
På pappis födelsedag.
Halvtids-dagen.
För ett halvår sen satt jag och grät och grät som aldrig förr.
Jag ville hem hem hem och ångrade mig varenda sekund.
Trodde aldrig att jag skulle klara ett år! En Evighet!
Aldrig klara att vara utan familj & vänner..

Nu sitter jag här. En halv evighet senare och tycker att tiden gått så fruktansvärt fort.
Och det ska snart tas beslut. Viktiga beslut.
Om framtiden. Om livet.