Jag saknar redan..
Jag undrar om det någonsin kommer kännas enkelt att lämna Andrew på söndagskväll eller måndagsmorgon.
Säga hejdå & sen inte ses förrän 6 dagar senare igen, är inte kul.
Faktum är att, jag tror det bara blir värre & värre..
Tror att det hjälper lite extra med den här ensamheten.
Nu är det visserligen som så att jag inte har mycket ork alls att göra något när dagen är över.
Men ibland skulle det vara kul om det kunde hända något under veckorna också.
Inte bara halva lördagen & söndagen. Det räcker liksom inte riktigt för att fylla på glädjekontot ibland.
Jaja. Älta älta älta. Detta problemet kommer mest troligt att gnaga till & från mest hela tiden.
Funderarkungen, det är jag det.
Men att vara här & så ensam & med all den tid jag har att fundera, har jag kommit fram till väldigt mycket saker, ändrat värderingar & lärt känna mig själv otroligt mycket mer.
Jag vet precis hur jag vill leva mitt liv & hur jag absolut INTE vill vara.
Det är nog det jag framförallt kommit fram till. Hur jag inte vill vara.
Finns så många skräckexempel så jag är helt glasklar i mitt huvud med mina värderingar.
Nej. Nog för idag.
Dags att krypa ner under täcket nu.
Vet hur det känns skruttan! Man ser bara fram emot helgen och vardagarna är bara som en dimma som man måste ta sig igenom. Distans suger....var därför jag gav upp massor hemma istället, det får jag betala för nu istället tyvärr, men vad gör man inte för kärleken...men det ska det bli ändring på! Love U skrutt! Puuussssss
Underbara du, det är så skönt att du hittat dej själv, men synd att det var tvungen att bli när du reste ifrån oss. Ditt liv har bara du ansvar för och vi stöttar dej trots avstånd. Du är ju vår gumma ialla fall, vad om än händer.Älskar dej och det är underbart att det finns en till som älskar dej lite närmare....Kraaaam, Skype snart!!!!
