Där stod jag i gummistövlar, vit klänning & världens största smajl.
Vi fick skriva in oss & fick en kö-lapp.
Haha. Nr C892.
Sen skulle vårat nummer komma upp på skärmen när det var våran tur att fixa det sista pappersarbetet.
Vi fjantade runt lite. Tog kort. Var nervösa. Kramades.
Blev tok-glada när vårat nummer kom upp på rutan

(Bildbevis nedan..)



Klev fram till en lucka där killen som hjälpte oss att ordna licensen satt.
Vilken slump!
Vi blev ännu gladare & vi fick skriva under ett papper.
Eric, som var vittne, fick också skriva under litegrann.





Sen när det var klart fick vi vänta igen.
Nummer C892 skulle nu dyka upp på en annan skärm för att få gå in i rummet där kön till att gifta sig var.
Det låter verkligen sjukt konstigt & hemskt oromantiskt.
Men tro mig. Det var inget annat än roligt!
Så annorlunda än vad alla andra gör. Plus att vi hade så många fina vänner där som fick allt att kännas så speciellt.
Det var mycket mexikaner & japanska människor som gifte sig. Dom hade värsta brudklänningarna på sig.
Så man var verkligen underhållen under vår väntan.
Tillslut kom vårat nummer upp igen & vi fick gå in i ett väntrum.
Andrews vän kom springades med en fin vit ros till mig eftersom han tyckte att man kan inte gifta sig utan blomma!
Så gulligt!



Vi blev visade till ett rum där det snart skulle komma in någon & genomföra vigseln.
Fjantade oss lite i rummet & tog fina kort.
Haha.
Mitt favoritkort!
Andrew ser ut att vara presidentkandidat.



Sen kom det in en liten dam.
Hon var skitliten!
Hon babblade lite vanlig gojja om att om man har någon invändning så ska man tala eller tiga förevigt.
Sen frågade hon om vi ville gifta oss. Vi satte på ringarna & sen fick vi pussas & sen var det KLART!







Sen kramades vi ännu mer med alla & började peppa inför festen!
Jag har aldrig känt så ren lycka förut i hela mitt liv.