Vaknade efter inte alltför många timmars sömn.
Studsade upp. Väckte Andrew.
Kan inte beskriva min känsla.
Slängde upp gardinerna & ser snön.
Tjockt, vitt, överallt. Och det snöar fortfarande..
Vi börjar kolla upp vänners flyg, tåg osv.
Får panik när vi ser att nästan ALLT är stängt & trafiken har förseningarna allan.
Får ännu mer panik när vi tror att City Hall faktiskt kan vara stängt.
Det var det inte. PUH!
Vi får reda på lite inställda flyg & suckar lite ledsamt att somliga inte kommer komma.
Jag fick sedan reda på att min Emma inte kunde ta sig utanför huset & blev superledsen.
(Hon skulle hjälpa mig att fixa mig iordning & vara med på själva ceremonin som stöd.)
Det är helt sjukt vad INGENTING funkar här om det kommer snö.
Virrigare än virrigast Skypar jag mamma. Får lite pepp.
Börjar sms:a & fösöka omstrukturera dagen lite.
Går & köper ägg, för jag ville göra pannkakor & massa bacon.
Ställer mig & toksteker hur mycket pannkisar som helst i ren nervositet.
Andrew var tvungen att påpeka att det faktiskt var sjukt mycket pannkakor.
Som tur är kom hans kompis som flög in på morgonen & åt med oss.
Andra vännen Eric försökte hjälpa mig med ifall någon av våra gemensamma tjejvänner kunde hjälpa mig att fixa mig iordning.
Jag ville nämligen INTE sitta & stirra på Andrew mer än nödvändigt denna dag.
Efter många samtal löste sig allt.
Jag skickade iväg mannen till alla hans barndomsvänner & jag själv packade in mig i en taxi & åkte till ett gäng underbara tjejer.
När jag kom dit väntade flera flaskor champagne, hallon, kex, ost, vindruvor.
Dom hjälpte mig med hår, klänning & att fixa ihop: Something Old, Something New, Something Borrowed, Something Blue.
Så SÖTT! Jag var evigt tacksam!
Var darrig i benen av skumpa, virr & pirr.
Får reda på att Elizabeth, Erics sambo skickat hem sin personalstyrka för att kunna följa med mig till ceremonin.
Blev alldeles tårögd. Så fint gjort!
Några minuter innan bilen som Andrew beställt åt mig ska komma, får vi reda på att bilfirman ställt in alla turer för dagen..
Ingen idé att sura utan vi börjar leta gummistövlar istället.
Vadar i sjuka vattenpölar till City Hall & där väntar Andrew & hans vänner redan.
Snacka om underbar känsla.

Äntligen var det dags!








Nu ska jag duscha så jag skriver mer snart..