Jag tanker sa mycket pa Sverige.
Maten, familjen, vannerna, naturen, allt.
Ibland kanns det som att jag gjort ett helt galet val, att lamna ett sa otroligt fint land, med alla jag alskar, for att bo i New York.
Jag angrar inte en enda sekund att jag gifte mig med Andrew dock.
Inte en millisekund.
Jag ar sa kar, sa jag vet inte vart jag ska ta vagen ibland.
Han ar den mest perfekta manniskan for mig & jag vill leva resten av mitt liv med honom.
MEN.
Jag passar liksom inte in i detta landet.
Jag saknar alltid nagot.
Det kommer fortfarande "kulturchockstillfallen" varje vecka.
Ganska jobbigt faktiskt.
Jag gillar inte politiken, synen pa manniskor & varandra, pengahetsen..
Allt ar sa olikt.
Jag vill ha den medmansklighet jag vaxt upp med. Vanligheten.
Dock finns det 100000 saker jag alskar med att bo dar jag gor, men ofta drommer jag mig hemat igen.
Till landet lagom.