Många gånger saknar jag hemma, Sverige, massor! Men när jag tänker efter, så saknar jag ju egentligen bara familj, vänner & viss mat. Jag saknar inte min hemstad något särskilt, eller mentaliteten, ytligheten, trångsyntheten, mörkret.. Något jag absolut älskar med New York, är att det spelar ingen roll vilken tid på året det är, det är alltid liv, rörelse & festligheter måndag till söndag. Det bor miljoners med människor här med olika bakgrunder, jobb, olika maktpositioner, plånboksformat, klädstilar & folk bryr sig inte om att gnata om hur någon annan lever sitt liv. Människor som bor är är inte missunsamma eller dömande. Dom lever sina liv, är upptagna med sitt, slösar inte energi på annat tjaffs. Det är så skönt! Vill man så kan man tycker dom flesta. Det gäller bara att våga. Människor är vänliga här! Man kan prata med vem som helst ungefär vart som helst om vad som helst & det är inte konstigt alls. Bara naturligt. Och trevligt. Jag har lärt mig att älska spontana konversationer som förut skrämde livet ur mig. Jag slänger spontana kommentarer & skämt nu hela tiden. Det är kul! Man blir glad. Jag kan gå ut på en måndag istället för lördag om jag vill, ingen skulle bry sig, som folk gör i en småstad. Här dricker folk 7 dagar i veckan om dom vill & äter på restauranger alla 3 mål om dagen utan att någon skulle ifrågasätta det. Folk njuter av livet, av sina karriärer, av mat-kulturen som är helt fantastisk, av att ha roligt & leva. Det är ganska fint att få vara en liten del av detta fantastiska & annorlunda storstadslivet.