Fina Fatima som går i väntans tider skickade en kommentar och undrade hur det egentligen gick till när jag & Andrew träffades.
Helt ärligt så trodde jag att jag berättat historien, men när jag går tillbaka i arkivet & kikar, så hittar jag inget.
Så här kommer våran kärlekshistoria.

Det var en lördagskväll i Juli & jag hade jobbat med barnkalas hela dagen.
Jag var helt slut & superpeppad att gå ut i New York.
Planen var att möta upp ett gäng killar som jag träffat några helger tidigare, men jag försökte också få med mig en tjejkompis.
Tillslut hakade Sabina på. Hon hade sin mamma på besök i en vecka, så dom bodde på hotel i Manhattan vilket var ytterst lägligt.
Jag kom in till stan sent, ungefär klockan 11 tror jag & tog en taxi för att möta upp min vän.
Vi bestämde oss för att SoHo gillar vi & dit åkte vi.
Nu hade vi bara varit här i 2 månader & New York är stort! På dagen kan en gata se helt annorlunda ut än på natten, så vi var ganska "lost" & killarna vi skulle möta upp var på en privatfest jag inte ville till.
Efter att ha försökt hitta en någorlunda rolig bar, med snygga killar (dvs utan rosa pike-tishor i XXL, baggy jeans & skate skor) så var vi på snudden att ge upp.
Då sa vi att nästa gång vi ser någon som ser bra ut, måste vi fråga vart man ska gå.
Vi fick syn på Andrew & 3 kompisar på gatan & Sabina traskade gladeligen fram (jag var för feg..)
Alla började prata & skratta, utom Andrew som stod med neddragen keps på sidan av.
Sedan sa han helt plötsligt: Men sluta stå här & prata, kom ner på en öl istället.
Så vi gick ner i en supertrång, liten, mörk bar. (124 Old Rabbit Club)
Jag pratade med Andrews vänner (det är hans jobbkollegor) & vi hade supertrevligt.
Efter ett par öl gick vi vidare.
Det var till något konstigt ställe där man måste ha lösenord för att komma in & vi bänkade oss i en soffa vid DJ-båset.
Jag fortsatte att prata med dom två supertrevliga killarna & hade riktigt roligt & då hände det!
Andrew satte sig helt plötsligt ner precis bakom mig & avbröt diskussionen jag hade.
Han tittade på mig & frågade vad jag gjorde i New York & efter jag svarat frågade han vart jag skulle sova för natten.
Jag förklarade att Sabinas mamma är på besök & dom bor på hotel.
Då avbröt han mig & sa: Nej, där kan du inte bo!
Jag frågade varför & sa att det funkar väl alldeles utmärkt.
- Du kan sova över hos mig sa han & tittade mig i rakt i ögonen & jag tror jag blev kär på den millisekunden.
Helt knäsvag blev jag.
(Ursäkta mamma & pappa för min o-romantiska historia, men det är så det gick till..)
Sen tog han liksom bara tag i mig & kysste mig & det var den mest underbara minuten i mitt liv.
Sedan dess har vi varit oskiljbara.
Jag var så förälskad från dag 1 att det är helt knasigt!



(min andra bild på Andrew som jag smygtog en lördagsmorgon när jag nyss kommit hem till honom. Vi gick till parken & la oss i solen & han somnade i mitt knä.. Jag var så lycklig.)

Känslorna var upp & ner i evigheter.
Jag var så lycklig, så kär, så rädd & osäker.
Vad skulle vi göra i framtiden?
Och det var några underbara men omtumlande månader då jag åkte fram & tillbaka som en tok för att se Andrew så mycket jag bara kunde & i Oktober började vi på allvar prata om våra känslor.
Att vara utan varandra kändes så ledsamt & hemskt att vi inte kunde tänka på det, så vi började prata om att gifta oss. Jag var så livrädd, men samtidigt så säker.
Och ja. Sen vet ni ju hur det gick.
Den 26:e Februari 2010 gifte vi oss med nära vänner runt oss & det är det bästa beslutet jag någonsin tagit.