Svar på fåga
Det undras hur jag inte blir tjock av att bo i detta landet, haha.
Såhär ligger det till:
När jag kom hit, var det inte lätt!
Jag som alltid kämpat för att ha en "sund livvstil" med mycket träning, nyttig mat osv, fick lite, nej jag fick total (!!) panik över att inte styra över maten jag hade i kylen & att vara utan ett gym osv.
Därför började jag stressa mer över att vara hälsosam än vad jag gjorde tidigare & försökte så mycket att jag fick "bakslag" hela tiden då jag åt & åt & åt. Ni vet 5 kilo upp, 5 kilo ner. Supernyttig hela veckan, ätardagar/frosseri på helgerna.
Detta höll jag på med ända till slutet på sommaren 2010.
Då började jag lugna mig.
Jag slutade äta sallader till lunch. Jag slutade hetsa över att hinna träna varje dag.
Det var fortfarande inte helt enkelt, det var skitsvårt, men jag bestämde mig för att försöka bli snällare med mig själv.
Så jag har kämpat med mig själv & min syn på träning, kost & hälsa extremt mycket sedan dess.
Mat har alltid varit ett så känsligt ämne för mig & jag har alltid haft problem på något vis.
Under hösten började min besatthet att ta av sakta men säkert. Jag tränade inte lika ofta, jag började öva lite yoga, jag åt vad jag ville istället för vad jag "borde äta". Noll fettfria grejer, noll light produkter, aldrig välja mat jag inte verkligen ville äta. Och vet ni vad!
Nu har jag inte satt min fot på gymmet sedan innan jul (jag övar Yoga 4 gånger i veckan), jag äter precis vad jag vill & något sött varje dag.
Och jag har inte gått upp ett endaste kilo.
Jag har börjat bli vän med mig själv, så jag har en mycket mer avslappnad syn på mat & träning.
Mat är inte längre något jag hetsar upp mig för & har ångest över.
Mat är något gott, som ska mätta min mage & inget mer.
Vill jag ha en hamburgare till lunch, så äter jag det. Men jag behöver inte äta hela & med massa pommes, jag äter bara tills jag är mätt & nöjd. Hade jag valt en sallad istället, hade jag med största sannolikhet ätit hela grejen, känt att jag inte åt vad jag verkligen ville ha, blivit sugen på annat efteråt & gått för att köpa massa choklad eller börjat riva i skafferierna eftersom jag inte är tillfredställd.
En ond cirkel!
I mitt liv ska det inte finnas "syndig mat", ätar-dagar, förbjuden mat & godisfria veckor mer!
Nej nej neeeej!
Aldrig mer ska jag förbjuda mig själv. Det handlar bara om att hitta den rätta balansen.
Tänk att det tog så hemskt många år att inse detta.
Jag är lite ledsen att jag missade så mycket kul i min ungdom på grund av min besatthet.
Aldrig missa träning, äta tonfisk, sockerfritt & inte gå ut för att alkohol innehåller massa kolhydrater & bla bla bla.
Så ledsamt att jag hela tiden försökte berätta för människor om hur nyttig jag är, intala mig själv att jag var så jäkla "duktig" & nyttig & hur nöjd jag var med mig själv.
Det var som att jag levde i en lite lögn hela tiden för att "täcka" mitt dåliga samvete & min stress.
Oj vad långt jag skrev!
Men nu vet ni hur jag inte blir megatjock av att bo här (& ni vet också en hel del om mitt förflutna privatliv..haha)
Jag äter pizza, hamburgare, bacon, glass, cupcakes & allt annat supergott hela tiden.
Men eftersom jag inte har förbjudit mig själv att äta något, behöver jag inte lika mycket av det goda när jag väl äter, eftersom jag äter det hela tiden.
Så jag nöjer mig med ett par tuggor & äter inte mer än till jag är mätt, eftersom jag vet att jag kan äta det imorgon igen om jag känner för det utan att det gör ett endaste dugg!
Vilken fantastiskt livs-insikt!
Vet exakt vad du menar!
Hemskt att mat kan ge så mycket ångest, och det är inte alltid det lättaste att ta sig ur det!
Tack för ett jätte bra inlägg, det peppade mig lite! :)
Nattis - Visst är det ledsamt att det finns så mycket ångest i något så fjantigt som mat? Vi har nog att tänka på i livet & massa andra roliga saker att lägga energi på :) Kram till dig!
Så stolt jag blir när jag läser detta, hoppas att jag inte gjort att ditt liv i ungdomen blev som det blev, finns stor risk för det och isåfall förlåt! Träningen är ju en del av livet men inte som ett måste utan för att man vill och för attman ska orka med att leva. Att du inte festade av rädsla för kalorier märktes dock inte när du bodde här;)
Saknar dej dock!/ Love you, din mamma
Mamma - Jag tror att det var massor med olika personer & händelser som satte min sneda syn. Och för att inte tala om att ha kontroll över något. Och visst har jag festat loss som bara tusan, men med lite dåligt samvete undertide & dagen efter, även om det inte märktes. Men det finns inte längre! Tjoho!
:)
Saknar dig massor med! Och älskar dig supermycket! Du är världens bästa mammi & har alltid varit.
Hej! Nu har jag en tävling på bloggen där man kan vinna ett iPhone 4 skal värt 349 kr! Det skulle vara riktigt kul om du kunde vara med, man behöver ju inte en iPhone för att vara med. Det kan ju vara kul att vinna, så kan man ju sälja skalet sedan för 349 kr. Så var gärna med i tävlingen! :D
http://emmyasklof.blogg.se/2011/march/tavling-vinn-iphone-4-skal-vart-349-kr.html
Kram
Jag kan relatera till det du säger. Jag är en allt eller inget-människa och det sätter ofta käppar i hjulet för mig å min strävan efter att hitta balans. Balans är det jag egentligen strävar efter. Det kan man kanske inte tro när man kollar igenom min blogg och läser om svullarhelger och lågkaloridieter. Men så är det.
Jag är glad att du har hittat den balans. Yogan lär väl ha bidragit till det, kan jag tänka mig. Yoga är bra. Yoga är mindfulness. Mindfulness vill vi ha mer av.
