Min familj har varit/ är en familj av traditioner när det kommer till jul.
Vi tände adventsljuset varje morgon vid frukost & varje kväll vid middag.
När jag var liten låg vi i mammas & pappas säng för att lyssna på radio-kalendern i P4 varje morgon.
Vi öppnade även våra paketkalendrar religiöst så fort vi slog upp ögonen & turades om med chokladkalendern enligt en lista.
Till frukost såg vi på tv-kalendern.
Vi bakade lussekatter & pepparkakor tillsammans.
Även pepparkakshus. Ett var, varje år.

På luciamorgon lussade vi för mamma & pappa, ibland åkte vi till mormor, morfar & farmor, farfar.
Efter tiidig luciasång på morgonen, slog vi på tv:n där dom sände live från olika orter med pampiga, fina luciatåg, vi åt lussebullar & pepparkakor till frukost & livet var underbart.
Även när jag var en trotsig tonåring hasade jag mig upp klockan 6 på morgonen för att krypa upp i soffan med alla syskonen & lyssna på fin sång.

Det går inte att beskriva hur jobbigt det är att inte vara hemma under denna årstiden.
Trots att jag vet att life goes on och allt inte alltid kan vara som förr, känns det så ledsamt på något vis att den tiden är "över".
Nästa år hoppas jag att jag & lillkorven kan åka till Sverige innan Andrew går på jul-ledigt så vi kan krypa upp i soffan med mamma & pappa för att fira Lucia tillsammans.

Glad Lucia på er allihop!