Att somliga dagar måste vara så himlans skruttiga altså..
Först oro över Mallys kastrering, sen jobba med skrikbebis.
Det är ungefär en miljon grader varmt ute & luftfuktigheten 70%.
BASTU! Det gick knappt att andas ute för det blåste varma vindar.
Hemskt.
Så vi var inne ungefär hela dagen.
Skrikbebis & jag.
När jag väl tar helg, så har det börjat brinna på tunnelbanan & dom stängde ner hela skiten.
Bara att försöka ta en taxi.
Vilket inte är så enkelt när resten av New York också försöker få tag på en.
Efter att ha vandrat gata upp & gata ner, frågar en skelögd kille om han kan få dela en taxi med mig.
Snäll som jag är, trots att jag är redigt trött, säger jag ja.
Halvvägs över Williamsburg Bridge, säger han att han inte har cash!?
Då vill han betala med kort & jag ska ge honom resten kontant.
Whatever tänker jag. Bara jag kommer hem.
Då börjar han krångla & gnälla om att han är sen dit han ska, att han vill åka till stället han ska först & då höll jag på att flippa ur.
Det gjorde även chauffören som hade honom flåsande i örat, gnällandes.
När jag nästan var hemma orkade jag inte höra hans tjat längre så jag gav taxichauffören pengar, dricksade väldigt bra & slängde igen dörren på den extremt störiga killen som såg livrädd ut.
(Jag kan ha sagt några väl valda, starka ord också..)

Väl hemma, en & en halv timme senare än jag borde, sitter jag nu & försöker intala mig att livet är fantastiskt & det är ju faktiskt helg.

Jag köper en cykel imorgon!