Det blev inget mer bloggande igår, för när jag gick till parken, ringde min finaste familj på Skype.
Dom hade middag tillsammans & jag fick så ont i hela hjärtat att jag bara ville hem.
Helt obeskrivligt är det hur jobbigt det är & hur ledsen man blir i hela kroppen ibland, av ren saknad.
Så jag hade den skruttigaste dagen på länge.
Tur är att jag har världens bästa vid min sida & han fick trösta mig ganska länge igår.
Sen beställde vi pizza, kollade filmer & åt glass.

Nu strö-kollar jag lite flyg hem till Sverige.
Jag tänker mig att höstkanten kanske vore bra. Några dagars besök. Bara jag själv.
Gud så mysigt det skulle vara.
Jag vill dricka morgonkaffe med pappa i köket & gå promenad med mamma & jag vill att hon ska förfölja mig vareviga sekund för att vara säker på att hon inte missa någonting.
Och så vill jag krama på min megalånga lillebror. Och springa över innergården till min älskade moster & flakebake.
Och se lillasysters nya lägenhet & bara fläka i hennes & Bassans soffa. Jag vill till mormor & morfar. Och farmor såklart!
Äta deras underbart goda mat, få kanelbullar till efterätt & kaffe ur fina små koppar.
Åh.. nu blev jag sådär ledsen igen.

Dags att gå ut med korven i regnet. Herregud vad det regnar & åskar. Helt utan förvarning kom det.
Och vi som skulle ha picknick med vänner i parken idag..
Suck.