Ja, det är nog den lille. Första gången jag kände tyckte jag det kändes som en fjäril eller en fisk i magen. Skum förklaring, men det liksom bara fladdrade till snabbt, sen var det borta. Mysigt är det!

Jaaa! En fisk känns det ungefär som! Att det liksom bara fladdrar till. Äntligen en någorlunda bra förklaring på hur det känns.
Igår var det helt stilla i magen & jag tror bara jag kände något efter lunch. Lite trist tyckte jag & började genast tro att det inte alls är lillkorven som stökar runt där inne.
Men när vi var på konserten & Slayer gick upp på scen så blev det ett himlans ståhej en stund. Det kändes så himla lustigt.
Tyvärr var lillen helt stilla under Metallica skrek & frågade publiken "Do you want heavy!?". Då kände jag ett litet spratt & en av Andrews favoriter "Sad but true" kom på.
Så jag antar att det tidigare inte var heavy enough. Haha.
Precis som sin pappa. Någon var VÄLDIGT nöjd när jag berättade detta.

Vi lämnade såklart bara ett par låtar innan mina favoriter (fick jag reda på idag) men vad gör det om 100 år? Jag var så trött att jag höll på att gå i bitar.
Sov heeela natten utan ett endaste litet toalettbesök. Haleluja!