Att dela ansvsar
Tack på förhand,
Det är svårt!! Här är det nog ganska samma... T jobbar ganska mycket och väldigt oregelbundet och dessutom tar de flesta rundorna med Billy så då blir det svårt att lämpa över mer. Kan tyvärr inte komma med några tips.
Hoppas ni kommer på något bra som funkar för er.
Och vaaaa, har du inte bakat paj ;) Haha... skojar bara!
Kramar
oh svårt de där!
jag tror att man lätt hamnar i mönster.
och att det lätt blir att en (mamman) gör i princip allt..
jag har väldig tur då min sambo kommer hem varje lunch och slutar 4 mån -fre och nu är föräldrarledig på fredagar. så då tar han morgonansvaret. det är så skönt.
förstår dig precis! sami är jätteduktig med liam men eftersom man är mammledig så lär man sig en massa trix på att få sitt barn lugn och glad, och de känner en annan trygghet hos än. så oftast blir det även många helger att jag tar liam av ren vana. det enda man kan göra då är att säga ifrån och be om att få sova ut eller att den andra försöker trösta.
Min man jobbar också heltid. Men så fort han kommer hem tar han över barnskötsel. Han leker, byter blöja och sådär. Nattningen tar jag hand om än så länge, eftersom jag fortfarande ammar. Men det är lätt att man tar på sig för mycket ansvar som mamma. Man får påminna både sig själv och sin man om att man är två om det. Är man hemma med sitt barn hela dagen, behöver man avlastning!
Något som jag tycker är himla skönt är att 'dela' på helgens sovmornar. Vi tar en sovmorgon var. Dessutom kan det räcka att bara få vara själv en timme eller två. T ex åka och träna eller gå en promenad ENSAM! Det laddar batteriet. Dessutom är jag övertygad om att våra män klarar mer än vi tror, men att som du och fler nämner att man får en rutin på att söva eller trösta och det blir smidigast om man gör det själv. Men finns vi (mamman) inte där måste pappan fixa det och det gör han, säkert lättare ocksåom de är ensamma med barnet. Hoppas ni kan komma överrens om något för lite avlastning behöver man!
Mina barn är mammiga eller pappiga i perioder. Fast som tur är är de ganska självständiga. Jag har aldrig behövt gå och bära dem tex.
Jag tycker också del är knepigt hur man ska dela upp. Eftersom jag helammar tänker jag att jag tar nätterna nu (Rasmus vaknar inte ens när Ebba vill ha mat på natten) men sen när vi slutar amma så får han ge henne välling eller gröt eller va de äter på natten (om de äter något?j :p
Men eftersom Rasmus jobbar känner jag mig dum om jag väcker honom eftersom han ska ju upp tidigt på morgonen. Men samtidigt ät det ju hans barn också och med små bebisar får man räkna med dålig sömn ibland. Fast som det är nu hos oss tar jag det mesta med Ebba.
Vill inte heller att hon ska bli för mammig så jag håller på och låter Rasmus vara med när hon ammar på kvällen och om hon inte somnar ligger vi båda kvar tills hon somnar.för att hon ska bli van vid att pappa och känna samma trygghet som med mig. Men. Man har ju inte alltid tålamodet att låta pappan göra på sitt sätt när vi mammor vet "bättre" vad som fungerar bäst för våra barn. Men det försöker jag jobba bort och låta Rasmus göra på sitt sätt och inte lägga mig i.
Hoppas du förstår vad jag skrivit. Är själv supertrött efter en dag med mkt gnäll och lite sömn :) kram
Tycker absolut inte du är självisk som tycker du förtjänar en sovmorgon då och då! Det är ju mer än ett heltidsjobb att ta hand om en liten bebis! Och sen ska man ju hinna med att hålla lite ordning hemma också! Här hemma tar vi nattningen varannan kväll, men Mille äter ersättning så det hade säkert varit annorlunda om jag fortfarande hade ammat honom! Sen så springer jag fyra gånger i veckan, och på så vis kommer jag hemifrån några timmar! Man behöver komma ifrån några timma ibland för att ladda batterierna för att orka med! Sen så tycker jag det är viktigt för min son att få egen tid med sin pappa så att dom får ett starkt band till varandra!
Jag tycker iaf att du verkar vara en toppenmamma och stark som klarar av att bo så långt ifrån din familj <3
Hej!
Har aldrig kommenterat förut men tycker det är riktigt roligt och intressant att följa din blogg. Jag har också varit au pair i USA i två omgångar, i två olika familjer och två helt olika delstater. Känner igen det du skriver om att det nog är att män tänker på ett helt annat sätt i USA. I den första familjen som jag bodde i hade pappan ALDRIG bytt en blöja och de skrattade åt att pappor i Sverige var pappalediga. Här har ju vi i Sverige kommit mycket längre när det gäller det. Dock saknar jag hur amerikanska män verkligen var små gentlemen, öppnade dörrar, gav plats i kön osv. Fördelar och nackdelar:-). Hoppas ni kommer på en lösning!
Det är himla svårt det där med att dela upp ansvar i början. Miranda är också himla mammig och här hemma försöker pappan hjälpa till när han inte jobbar men om inte lillan är på strålande humör fungerar det inga längre stunder. Byta blöja och leka lite på sin höjd. Är hon ledsen skriker hon för fulla muggar tills jag jag tar henne.
Jag tänker att det får jämna ut sig när hon blir större och Tobias ska vara pappaledig med henne. Jag tror det är viktigt att även papporna får vara hemma med barnet eftersom man bygger upp en helt annan slags relation och förståelse när man är ensam med den lille hela dagen. Här kommer vi byta så jag jobbar och T är föräldraledig i januari när Miranda är 9 månader. Jag skulle vilja vara hemma längre men tycker att pappan har lika mycket rätt/skyldighet att vara hemma.
Jag vet ju dock inte om ni ens har möjlighet till pappaledighet i USA? På Irland finns det tex inte.
S
Hej!
Jag känner igen mig oerhört i dina tankar, jag höll även jag på att bli vansinnig på min karl när vår son var spädis. Jag tog allt på dagarna när han jobbade, alla nätter (för att han jobbade) och oftast tog jag mest på helgerna med. Men, R vaknade alltid tidigt på helgmornar och tog alltid med sig E upp så jag fick sova. Det var oerhört skönt, vi gav dessutom ersättning så de fick en egen liten mysstund där på morgonen. Nu blir vår son två om två månader och idag är det jag som nästan aldrig vaknar på nätterna, vi turas om på helgerna om vem som ska få sova och delar på det mesta. Men det tror jag kommer i och med att jag inte längre är mammaledig. För då hade jag ju all koll, nu känner vi sonen lika bra och kan läsa signaler. Stå på dig och försök få lite egentid på helgerna eller kanske ngn kväll när ni är hemma båda två. Pumpa ur och låt grabbarna klara sig själva en stund. Egentid är viktigt! Att bara få vara själv och sova någon timme är även det viktigt och behövligt för att orka med. Lycka till och det blir bättre!
Åhh jag vet vad du menar! Som du vet jobbar han lite ojämt och ibland även borta som din Andrew.
Det är precis samma här i England, som i USA kan jag tro. Skillnaderna mellan man och kvinna i hemmet är så tydliga. Phu, man blir lite arg när man tänker på det. Känns lite 1800tal.
Men tips.. Jag brukar förklara för A hur och vad jag har gjort på dagen när han vart borta, Hur lite jag ätit, och hur olivia har varit, och försöker få honom att sätta sig in i min situation. Och då förstår han precis.
Jag tror att våra män är bekväma för dom VET att vi mammor kommer att göra allt.
Jag tror och hoppas att det blir bättre ju äldre barnet blir. Sen att laga mat och allting.. man är ju bara människa. Jag blir lätt irriterad när det förväntas för mycket av mig.
Försök få honom att förstå dina dagar.. Kanske?
Hoppas det löser sig på nåt sätt där borta!
Man ser ju i kommentarerna att det är ett typiskt "fenomen".
Jag missförstår dig inte, tvärtom förstår dig precis. och vet hur förbannat jobbigt det är emellan åt.
Min lilla Isabel har vart likadan.... så mammig. det har vart jättejobbigt att gå ut bland vänner och så då hon alltid vart gnällig om hon inte legat i min famn och jag märker ju hur folk blir lite smått irriterade. Så jag och min sambo kom på den idéen att vi nattar henne varannan kväll. dels för att hon ska vänja sig lika mycket med båda och sen för att hon lätt ska kunna somna med släkt och vänner etc... sedan försöker vi lämna bort henne några timmar nån enstaka gång i månaden till mina föräldrar, mina svärföräldrar eller annan släkting, eller faddrar (min bästa vän & min sambos bästa vän) det är också för att vi ska få tid för varandra men samtidigt kunna lära henne att bli socialare.
jag ser inget fel i att lämna bort henne någon timma någon gång i månaden. då jag och min sambo kan få massvis med kvalittettid med varandra vilket vi anser är viktigt för att inte tappa glöden mellan varandra eller överhuvudtaget sluta uppskatta varandra.
sedan vill ju så göra mor och far föräldrarna vara barnvakt så varför inte.
Nu blir ju de jobbigare för er då ni inte har någon i er närhet vilket måste vara jättejobbigt..... men ni kanske har någon vän som kan vara barnvakt någon gång?
tror att det är viktigt att man hittar på nåt med varandra.
annars har vi fördelat upp uppgifterna på så sätt att helg natten är det min sambo som matar, byter blöja etc... så att jag få sova ut efetrsom att jag ändå gör det o veckorna. det var väldigt kämpigt i början för alla tre. men det fungerar kanon nu! så vi försöker splitta på så mycket som går då min sambo är hemma. men givetvis förstår jag att han också vill ha avkopplad tid.
men det fungerar faktiskt förvånandsvärt bra för oss. för tyvärr gjorde det inte de i början. men efter denna förändring så är de kanon!! :)
Min faster bor i USA och hon hade samma problem, hon sa att mannens och kvinnans roll i huset fortfarande påminner väldigt mycket om "back in the days, förr i tiden dvs." de anses att kvinnan ska göra sysslorna, maten, barnen, ja allt... tycker det är skrämmande och rent sagt förjävligt.
Du borde lägga upp de för din man och förklara hur det är i Sverige och försöka göra en kompromiss. Lycka till!!! :D
allt är inte alltid guld och gröna skogar, tyvärr :/ men det löser sig nog ska du se. ha det bra!
