Ge mig facit, Tack!
Sen sov han i 4 timmar, vilket är det längsta han sovit sedan den här fasen eller vad det nu är, började.
Måste rekommendera en bok jag håller på och läser. Den handlar om bebisars utveckling de första året. "att växa och upptäcka världen - sju utvecklingssprång under barnets första levnadsår" av Hetty van de Rijt & Frans X.Plooij.
Den handlar om utvecklingssrpången som alla bebisar går igenom under första året. Ett av sprången är när barnet är mellan 15-20 veckor. Då lär de sig nya färdigheter och blir osäkra och är därför extra klängiga, griniga eller visar på något annat sätt att de behöver känna sig trygga.
Den är intressant att läsa och man förstår de små på ett annat sätt :)
Har också läst boken som Hanna rekommenderade. Den är bra och skänker tröstande ord när det känns jobbigt. Vi har haft vår beskärda del av sömnproblem och de kommer ofta i perioder. Bra perioder varvas med perioder då hon sover så himla dåligt och man blir lite knäckt av vetskapen om att hon kan sova bra, eftersom hon gör det av och till. Hoppas verkligen August kommer ur denna fas snart så ni får fason på nätterna igen. Man behöver några sammanhängande timmars sömn, annars blir man ju knäpp! Stor kram!
Hej
Jag har tittat in här lite till och från men hittills inte kommenterat. Men nu kände jag att jag var tvungen att skriva ett kort "kämpa på-inlägg". När min äldsta dotter Elise var bebis sov hon så fruktansvärt dåligt på nätterna och skrek konstant hela dagarna. Jag vet hur påfrestande det kan vara och helst när man sällan får någon riktig avlastning så länge som man ammar. Jag vet att det inte är mycket till tröst nu. Men det blir bättre med tiden! Kämpa på så hoppas jag att din lilla plupp snart blir en gladare och mer sovglad bebis! :)
Hej igen! Jag vet precis hur jobbigt det kan vara, och speciellt när man ammar och är den som tar nätterna. Och dagarna. Och så svårt att veta vad som är fel, OM något är fel. Det händer ju så mycket med de små. Utvecklingsfaserna är tuffa, men de går som tur var över. Jag har nog tyckt själv att runt sex månader börjar det bli lite roligare, och vad beträffar rutiner (som din man insisterar på, hallå?!), så blir det också lättare ju äldre de blir. Mitt bästa råd är att gå på magkänslan och göra det man tycker känns bäst och inte tvinga sig till att göra något som man inte tror på. Det finns så många som kan ha åsikter, men oftast vet man själv i både hjärta och mage vad som känns bäst. Min kille hade vi i samma rum som oss tills han var drygt ett år, men han har sovit mellan oss mycket längre än så och kommer fortfarande in till oss vissa nätter (han är fyra nu). Vår lilla tjej på ett år sover i spjälsängen bredvid mig och får göra det ett tag till, eftersom hon fortfarande vaknar en gång per natt och får välling. Det är klart att det hade varit skönt att få sova lite mer, men jag tänker att det är så kort tid de är små, sedan vill de inte alls sova i samma säng eller rum! Hoppas att A sover lite bättre snart, så att du får sova ikapp. Det kommer att bli bättre och lättare ju äldre han blir!
Du verkar helt fantastisk, ni hittar facit ihop! Lita helt på din magkänsla.
Vår skrutt samsov med oss tills hon var 5.5mån och precis som för er var det en känsla av att vi nog alla skulle sova bättre... första veckorna sov hon 4-5-6 timmar, vaknade, ammades och sov resten av natten hos oss. Sen körde vi med att efter nattamningstillfället lades hon över i sin säng och när hon var 8.5månad sov hon genom natten i sin egen säng. Strax därefter började hon också somna där (innan ammade jag henne till sömns).
Härda ut och gör det som instinktivt känns bäst!
jag skulle fortfarande rekommendera att ni särar på er när ni ska sova. Vi människor är ju som flockdjur som gärna vill anförtro oss till någon annan. det är både enklare och skönare. Men det är väldigt nyttigt för oss att få distans från andra, då lär vi oss att ta hand om oss själv. Visst det handlar i synenrlighet om oss människor när vi kommer upp i en viss ålder men jag tror fortfarande att bebisar behöver distans från iaf sin mamma och de i så fall bör vara när de sover. Då lär de sig att somna utan mamma och då kommer de i sin tur vara lättare för någon annan i framtiden att lägga honom och de kommer vara lättare för honom att sova borta.
Tror bara det är till det positiva att sova ifrån varandra!!
Visst önskar man ibland att det finns en steg för steg instruktionsbok med tillhörande facit. Men det absolut viktigaste är att du följer DIN instinkt, din magkänsla. Det är ditt barn och ingen är som han och ingen är som du, därför kan man läsa sig till en del och ta emot en del råd men i slutändan är det viktigaste att man hittar sitt eget sätt. Något som funkar för er.
Mitt bästa råd är att lyssna till August signaler. Är han inte redo att sova i egen säng , eget rum eller vad än må vara så är han inte. Inget säger att ni måste göra det just nu. Han är bebis så kort tid.. Rätt som det är så är han stor, sover hela nätterna och kan inte tänka sig att dela säng med mamma eller pappa ;-)
Du verkar vara en sådan fin mamma Jenny.. Lita på din mamma mag känsla.. DÄR har du facit!!
Kramar!!
Hej fina Jenny! Jag vill skriva under på Marias kloka ord här ovan!
Hoppas ni mår bra, gulle August växer och blir stor ser jag! Härligt!
Nu är jag tillbaka! Många kramar
Men fy vad jobbigt det måste ha känts för dig att han var så ledsen - men vilken tur August har som har en sån vettig mamma!! Jag tror också på att ge dem all trygghet man kan. De behöver (enligt mig och den nyaste forskningen) inte "lära sig" varken det ena eller andra förrän de själva är redo. Jag upprepar vad jag skrivit förut - kämpa på!! Du gör ett superbra jobb och ge dig själv massor av cred för att du klarar så mkt helt på egen hand. Varma kramar!!
