Känslor
Jag har pumpat mjölk utifall det skulle behövas & vi kommer vara borta i max 2 timmar kan jag tänka mig.
Men altså.
Jag har ångest.
Jag mår nästan dåligt över att lämna ifrån mig min lilla skrutt till någon annan än Andrew, längre än en timme.
Tänk om han gråter konstant i 2 timmar & tror att jag övergivit honom..?
Trots att ha jobbat med barn så himla länge & arbetat med både barn & föräldrar med separationsångest, så blev jag nog av den värsta sorten själv.
Men jag kan inte hjälpa det!
Vad göra?
Träna korta stunder, ring o fråga hur det går. Ingen tvingar dej att vara utan honom! Du älskar honom bara sååå mycket/ kloka mamma
Du är helt normal, Jenny!
Åh jag förstår precis!
De första gångerna man är ifrån sin lilla så är det knappast någon njutning. Man får öva, ta en stund i taget och tillslut känns det lättare.
Hoppas det går jättebra och att ni får en mysig stund ihop du och Andrew.
Kramar
Lita på att farmor ringer om han är otröstlig och kom ihåg att hon älskar honom hon med. Och, det är inga konstigheter att känna så! Hoppas du lyckas njuta av dejten!
Fin blogg och härliga bilder ♥
Vad gör du?
Krams
känner igen det där sååå tydligt.. när vi lånade ut signe till hennes farmor o farfar första gången ett par timmar så hade hon varit såå himla snäll och inte varit nå missnöjd eller saknat oss:-P
kanske beror på att jag inte ammar?
kraam
Klart att det kommer att gå bra!
Jag har inte kommit igång med det här att pumpa ur ännu, men vore ju praktiskt när man har någon här som kan avlasta en....
lämna bort honom korta stunder i taget några gånger, sen kommer de där börja tyna bort :) det är ju inte nyttigt att vara för hönsmamma heller.
