När man tror man ska gå i bitar..
Vi har kvällsrutin, han äter gröt, vi ammar innan han lägger sig (inte så han somnar), han somnar själv utan problem i sin säng, han har ljudmaskin, det är svalt & rummet är mörkt.
Åh vad jag önskar att det fanns någon slags quickfix för dig. Har inga råd att ge, kan bara försöka skicka över lite styrketankar. Stackars trötta mamma och stackars August som inte får ro till en hel natt. Men jag är helt på din sida när det gäller skrikandet, skulle aldrig aldrig låta Gustav ligga och skrika, mitt hjärta spricker så fort han börjar ta i!
Uj förstår att det måste vara jättejobbigt för er/dig!! Låta bebis få skrika på så vis skulle inte jag heller göra! Det enda tips jag kan komma på är om Andrew kan sova i en annan säng så att du och August kan sova i vuxensängen (en förhoppning att han kanske inte behöver vara lika på om det bara är ni? Eftersom det verkar vara närheten han vill åt?! Kämpekram!! (Tack för en intressant blogg! ) Lycka till!
Har han varit så hela tiden eller har de börjat nu på senare dagar? När dom är runt 7,8 månader så är det vanligt att dom inte vill sova, antingen för att det är mycket som händer i livet, så dom inte har tid helt enkelt, men också att dom upplever drömmar på ett annat sätt. Min son Viggo är drygt 7 månader och han vaknar också mycket nu för tiden och är verkligen ledsen och typ rädd, tittar man på honom i sängen när han sover så ser man att han rycker till i Bland och ser jätte rädd ut:( det är verkligen jobbigt när man inte får sova, och man vet liksom inte vad man ska göra till slut. Men jag tror du gör helt rätt. Jag är glad att Viggos pappa är som han är, så vi turas om, annars hade det aldrig gått, då hade jag brutit i hop för länge sen.
Kämpa på!
Massa styrkekramar på dej!!
Jag vet inte...men detta funkar för oss! Vi hade det jobbigt en sväng där vid 2 månaders ålder som bara blev värre o värre men blev tipsad om detta:
Det första var att jag inte skulle låta Edwin sova någon eftermiddagsvila efter 5... alla minuter efter 5 påverkar nattrytmen så en kvart tjugominuter efter 5 motsvarar nästan två timmars nattsömn...Så det tog jag bort...vilket ledde till att jag kunde få honom att sova från 7, början halv 8-8, men nu 7 till 1-2 på natten (så skönt!!!). Men jag ville ju få honom att sova hela natten så jag fråga om mer tips ;) De andra var att jag skulle tänka 3-2-1 med vilan på dagarna. DVS första vilan på förmiddagen ska vara 3 timmar lång, den andra på dagen 2 och den på eftermiddagen 1 timme.Funka så himla bra för oss så efter tre testdygn sov han hela natten, dvs 7 på kvällen till 6 på morgonen (då jag tom får väcka honom) Anöednignen till att jag väcker honom är att jag är lite orolig över att det går så många timmar utan mat...dessutom ska 11 h nattsömn vara väldit bra för de små!!Detta gällde vid 3-4månaders ålder och då såg dagarna ut så här:
6-7 vaken, 7-10 sova, 10-12 vaken, 12-14 sova, 14-16 vaken, 16-17 sova, 17-19 vaken och 19-06 sova!! All vaken tid ska börja o sluta med mat(amning/ersättning) Detta passa Edwin bra och mig toppen! Tiden som han sov hann jag ta tillvara åt mig själv o den tiden som han var vaken kunde jag ge honom 100 procent av mig!
Nu är han strax 6 månader o kräver inte lika mycket dagssömn så nu ser dagarna ut som 2-1,5-1 men de funkar fortfarande välldigt bra!! Kan tyckas jobbigt att ha så uppstyrt men Edwin krävde det av mig o dessutom fick han en mindre frustrerad mamma...dock finns det mycket annat jag vlir frustrerad över ;)
NEJ! Stackars er - det suger med så lite sömn. Vad skönt att höra att inte skrikmetoder är något för dig - de är enligt mig helt förkastliga. Mina två bästa kompisar har varsin son - båda runt två år gamla. Båda s.k. "överlevnadsbarn" (har du läst om detta?). Den ena sover ca 6-8 timmar per natt, ofta med avbrott och har skrikit sig igenom många nätter, speciellt första året. Den andre samsover och ammar fortfarande mycket i perioder. Mamman har försökt sluta men orkar inte med sömnbristen som då blir ett faktum. Den "första" familjen turas om att sova med sonen i 120-säng, i den "andra" samsover allihop. Ibland kan mamman lägga sig i annat rum vid fyra, fem å få sova ut lite.. Inte alls uppmuntrande att höra förstås men i båda fallen har det sakta sakta gått år rätt håll.. och förhoppningsvis blir det bättre å helt bra snart. Skitjobbigt om du å Andrew tänker så olika. Har han läst aktuell forskning? Han måste ju ändå vara mån om att August ska växa upp å må bra å bli en trygg person?! Så mitt enda tips är att hitta ett sätt att hjälpas åt. När ni inte har familj som avlastar så hänger det ju tyvärr på att ni två orkar. Du är en grym mamma och jag önskar att jag hade nåt magiskt knep att dela med mig av. Massor av varma kramar!!
ja du... det ärbinte lätt det där. fattar inte hur man orkar ändå... jag gillar inte att ge råd till andra föräldrar för det är så svårt att veta vad som passar andra. men i alla fall... vår son som är 2,5 började sova hela nätter först nu, så i vilket fall hade nogg inte mina råd varit nåt att ha. men känner som du, vi har aldirg velat låta honom.skrika och vara ledsen själv. och att bära runt och natta om har aldrig funkat, i så fall hade vi fått vandra runt i timmar med.en skrikande unge och ändå inte fått sova. så vi har låtit honom äta på natten, först ammat så länge jag gjorde det, sen lite välling vilket han fått en skvätt på natten fram tills i våras. och sttuntat i att han borde kunna sova hela natten, struntat i vad andra tycker... för det har funkat för oss, då har vi fått sova ok med minimalt med skrika. " inte bråka på natten och om sömn och mat" är mottot liksom. sen är det ju skitjobbigt det där när man ammar och nara mama duger. även om amningen ändå är smidigare än välling och flaskor och termosar med varmt vatten. men som nån skrev ovan: kanske du och andrew kan.sova i olika rum ett tag så får du och august plats att sova tillsammans? för det kommer ju bli bättre. och säkert sämre igen, men mer och mer sammanhängande sömn. det där att styra dagsömnen har vi heller aldrig gjort förresten. först nu väcker vi om eftermiddagsluren är alltför sen. men lilleman boir skitsur av att väckas så liksom inte värt det. men det är så VI gör, alla är olika och i olika familjer funkar olika saker... nuförtiden(sedan i vintras först) sover lilleman i eget rum men med dubbelsäng där med så vi kan natta liggande bredvid och sova tillsammans behovn och det är även planen när det boir syskon i början av nästa år: jag och bebben i en säng så jag kan amma smidigt på natten, maken sover med sonen i ett annat rum.
tack för en fin blogg och lycka till. men gör det som känns bra i hjärtat. annars funkar det nog ändå inte...
/en "okänd" läsare som inte helt minns hur jag hittade hit.. kanske genom nån kommentar hos "Bambi"?
Ja, jag kan inte ge nån tröst annat än att här har du en vars nätter är så lika dina att det kändes som att det var mina du beskrev! Jag håller på att förgås av trötthet och har tyvärr ingen möjlighet att vila på dagarna då liten sover för hennes storasyster kräver sin tid med mamma! Hoppas det väder för oss båda snart! Kram
När han vaknar mitt i natten så prata inte med honom. Ta inte heller upp honom utan sätt dig bredvid sängen, stoppa in en hand mellan spjälorna och lägg en hand på honom så han känner att du är nära.
På så sätt signalerar du att det är natt och sovdax samtidigt som du signalerar lugn och närhet :)
Försök att inte ha så mycket som händer runt omkring honom timmarna innan han ska sova. Då blir det kanske inte så mycket mardrömmar och bearbetning nattetid.
Åhh önskade jag oxå hade nån mirakel metod, men de har jag inte. :-( men satt och tänkte lite att August har ju förmodligen ganska stort behov av närhet och varför inte låta honom få det? Om du inte vill att han ska tutta hela natten så kan du ju bara låta honom inte göra det med att ha på dig ett linne så han inte kan och ge honom nappen istället. Jag tror att August en dag bara kommer sova själv hela natten men att han fortfarande har behov av närhet. Min tös är 9 mån och sover först nu själv hela nätter! Har inte bråttom och ta de lugnt även att jag vet att de e svårt, särkilt när man har sömnbrist. Styrkekram till dig!
Vännen min, har tyvärr inga bra knep då vi hade relativt bra nätter med Liv, dock väldigt krångliga nattningar i perioder. Det var mycket napp, tutten, finnas där så som du håller på.. tillslut blev det bra. Hoppas ni kanske har möjlighet att dela på det, att ni delar sovrum en period? Skickar iaf en massa pepp och styrkekramar till en en väldigt fin mamma!!!
Åh stackars dig gumman! Jag lider med dig! Sömnbrist är hemskt! Som du skriver så har mammor tydligen energipåslag efter energipåslag och vi orkar tydligen nått otroligt mycket. Dock orkar vi inte FÖR mycket.
Tråkigt att Andrew tänker olikt dig, vet hur det är ;)
Jag tycker att du fantastiskt duktig! Herregud!, du är stålmorsan alltså!
Massa styrkekramar! Love you <3
Sov i August rum!
Min treåring brukade vakna 10ggr/natt. Fick tips från en fyrbarnsmamma att få hnm att somna om. Så jag ställde in mig mentalt (så gott d går) på få sömntimmar under några kommande kvällar. Vi gungade sängen (vyssan lull tassar) o d funkade! Han gick från 3h sömnpass till det dubbla 6h! En välling på d o sen sov han 6h till!
Vi testade såklart att ta upp hnm o vyssa o sånt men bästa var att han fick somna på egen hand på kvällen o gunga sängen när han vaknade så han somnade om.
D där m att skrika sig till sömns e för jävligt och inte d minsta bra för barnets anknytning. Hälsa din karl det.
Lycka till hoppas d ordnar sig.
Åh fy, jag har själv gått igenom några veckor av kass sömn! Jag blev ett vrak å bara grät av ångest tillslut!
Jag började vila på eftermiddagen när sambon kom hem, eller sov ut på morgonen när han var hemma.
Jag tänker också lite så som någon skrev att ditt barn kanske inte är helt redo för eget rum/säng ännu?
Eller om du låter honom sova i vagnen brevid sängen, så kan du sträcka ut ett ben å gunga den när han börjar gny! Så gör jag ibland!!
Kämpa på och du är grym som orkar så bra!!
HÅLL UT!
jag har inga som helst råd...suck. vi har gått igenom samma sak och jag försökte allt möjlikt. vet inte vad som funakde för helt plötsligt så bara gick det över. utan att jag kom på nåt speciellt knep. ur dåligt råd, jag vet. hoppas någon annan mama kan hjälpa dej bättre. det enda jag vet är att det inte kommer vara för evigt!
Kram på dej!
Fina Jenny! Du är så duktig som kämpar på! Hade nog aldrig klarat av det lika bra som du om min familj varit på andra sida. Atlanten. Min Theo vaknade heeeela tiden förut också men kändes mest för mig då som att min mjölk inte räckt till. Vi provade med lite olika saker, ena va tassmetoden, googla den! Ska va en nattningsmetod där man INTE låter barnet skrika sig till sömns. Vilket jag också vägrar! Men sen så började vi ge mer och mer fast föda så nu äter han gröt till frukost sen ammar jag till mellanmål, sen lunch, amma&frukt och sen vid 7-8 får han en flaska välling i sängen och sov precis 8 h i sträck, vaknade, fick ny blöja, ammade, in med nappen och somna om. Men hela sommaren har han vaknat varje/varannan timme. Tror han va inne i något utvecklingssprång samtidigt som min mjölk tycktes sina. Hoppas verkligen det blir bättre snart! Skönt att du har lärt känna nya människor som ger dagarna en liten guldkant! Massa kramar till dig! :)
Fy vad jobbigt! Jag lider verkligen med dig!
Jag säger egentligen som någon annan redan sagt här ovanför att jag helst inte ger råd till andra föräldrar då det kan bli så fel eftersom det är så olika vad som fungerar för olika familjer. Men jag har 3 tips som har fungerat för oss. Jag fick tips om dessa saker när min äldsta dotter var bebis och det har som sagt fungerat bra för oss. Och vill du prova och det skulle fungera även för er så är jag glad att jag ändå delade med mig.
Mitt första tips är att prova om han kanske sover bättre på mage. Våra döttrar har alltid haft svårt att sova längre stunder på rygg. Så efter 2 helt sömlösa månader med min äldsta dotter köpte vi oss ett andningslarm (ett larm som registrerar barnets andning och om barnet skulle göra ett längre andningsuppehåll tjuter larmet av bara fan) och la henne på mage. Det blev första gången som hon som längre än 20 min i sträck om hon inte låg i famnen.
Följer han sin viktkurva bra? I så fall är mitt andra tips att försöka sluta amma på nätterna. Jag tror percis som du sa att han inte är hungrig varje gång du ammar utan snarare blir det en vana att ha dig nära och då vill ha till slut alltid ha dig nära. Om du försäkrar dig om att han blir fullmatad med frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat under dagen så borde han verkligen inte vara hungrig. Sen är det bara att bestämma sig för att inte amma. Det kommer bli ett par nätter eller till och med någon/några vecka/or som är SJUKT jobbig tills dess att han har brutit sitt mönster. Men när han väl gjort det tror jag att det kommer bli bättre. Du ska ABSOLUT INTE låta honom skrika men lugna honom och söv om honom på det bästa sättet du vet (bära, vagga i famn, vagga i säng, buffa, vagna, med mera), bortsett från amning då.
Mitt sista tips är fasta rutiner vad gäller matning, sovtider, badtid, kvällsrutin och läggningstid. Allt för att dagarna ska bli så lika varandra som bara går. Då lär sig barnet vad som kommer näst på tur under dagen och känner sig trygg med att mamma inte försvinner och att mat alltid kommer att serveras.
Oavsett om du vill prova något av dessa råd eller inte så hoppas jag verkligen att det snart blir bättre för er. För sömnlösa nätter är så fruktansvärt jobbigt! Stor kram
Känner igen mig i din situation. Min dotter ville oxå amma hela tiden och sova med oss. Men tillslut funkar inte det och man blir helt slut. Ett tag fick hon skrika, fanns inget att göra allt blir som en ond cirkel. Men dock vissade vi att vi fanns där å gav henne närhet. Sen efter ett tag började hon med välling och somnade i sin egna säng i sitt rum. Och vilken skillnad d vart , sov hela nätter!!!! Lycka till
Jenny, fy sjutton vad jobbigt för dig!! Förstår att du inte vill köra någon skrikmetod! Det du kan prova är en "Anna wahlgren" light, ramsa , buffa till en början, sen bara ramsa som en trygghet. Gå in i rummet, ramsa och säg: nu ska du sova det är natt. Gå ut igen, vänta 30-60 sek (så länge dj står ut) in igen, ramsa och säg samma sak etc etc. Vitsen är att lära honom att somna om själv. För som du säger är han nog inte hungrig. Men att lära sig somna om är en bra sak. Ge det en vecka eller två!! Lycka till och kram! Du får älta detta så mkt du vill i bloggen!!
Här har vi åxå krångelnätter fast till och från med våran 6-månaders..
Det vi försöker är att ge gröt till kvällen(är annu på smakisnivå m några tsk), tanken är att vi ska öka mängden så att hon ska bli mätt och stå sig bättre på gröten än på bröstmjölken..
Vid läggning somnar hon vid bröstet, vaknar och är ledsen några ggr efter man lagt henne i sängen. Får då ta upp henne och trösta så hon somnar igen. Ibland funkar bara bröstet för att hon ska bli nöjd, tar inte napp.
Sen har det funkat rätt bra att jag har sovit i ett annat rum och lilltjejen har sovit ihop med pappan i vår säng. Då får hon närhet utan att bli tuttig.
Jag håller med dig om att de inte ska behöva skrika sig till sömns. De är ännu så små. Som jag ser det så är närhet också ett behov som är lika viktigt och ska tillgodoses likväl som mat. Här blir bröstet även en tröst/närhet och inte bara matmaskin..
Sen blir man ju galen av att inte sova (det är väl en tortyrmetod mä), man går och känner sig smålullig och får inte alls samma tålamod. Då kommer det dåliga samvetet och man känner sig som en dålig mamma.. Innan man fick barn kunde man tänka att "jag tar igen sömnen nästa natt" om man sovit dåligt. Men det funkar inte nu för nästa natt kan bli lika jobbig och nästa och nästa osv.. Så man måste försöka sova på dagen/de stunder när de små sover. Tyvärr blir det på bekostnad av egentiden och allt annat man ska hinna med, men det är så det får vara ett tag.
Men som sagt, gå på närhetslinjen, han kanske behöver det!? :)
Lycka till!
Känner så med dig vännen!!! Iris och August verkar (tyvärr) ha ganska likt sovmønster :/ Här har nätterna varit väldigt upp och ner och jag försöker tappa ner på amningen på natten. Hon sover nu brevid mig i sin spjälsäng och äter ca 2ggr om natten. Det har inte blivit bättre med gröt och nu har vi börjat ge pure på dagen också. Vissa nätter är bra, vissa inte. Hoppas det ska ge sig och bli bättre har inte lust att ta till någon skrikmetod heller :( Hon är inte heller svår att lägga utan problemet är att hon vaknar ofta. Vi får peppa varandra!!
KRAMAR
Huuuuuuvaligen tjejen, jag önskar jag kunde krama om dej! Fyyyy vilken pärs - det kommer inte alltid vara såhär, men OJ vad jobbigt!!! Måååånga har vi varit som haft kaosnätter, men du verkar ha många? Har du provat "lura" med flaska (med vatten) - ligga tätt intill honom så du slipper springa, och att hela tiden ha mörkt, och allt det där klassiska? Usch, nej jag känner att det jag skriver inte hjälper, men vill bara visa att jag stöttar dej och hejar på dej, och gör allt du tycker är rätt i stunden - det kan nog inte bli fel. Men har ni frågat BVC och skrivit på Familjeliv om tips å sånt?????
det där med att sova tillsammans funkar bättre för mej än maken, så får väl se hur et ska gå sen när han får ta den store på nätterna. jag har som tur är väldigt lätt att somna om medan maken har svårt att somna,svårt att somna om och lätt får ont i ryggen. jag kan sova typ hur som helst var som helst och det har nog hjälpt mej genom jobbiga nätter. nackdelen är ju att jag lätt tar ALLA nätter för det blir minfre gnäll (från trötta maken) på dagen.efter sen. gör mej lite sur i perioder men samtidigt får jag ju ok sömn även om jag helst också skulle slippa bli väckt (det är ju jag som vaknar direkt och när han ropar mamma, maken sover med öronproppar för att kunna sova. var bara när han var föräldraledig i drygt ett halvår och jag jobbade som jag kopplade bort helt och sov med proppar och han fick ta allt på natten. och så nån natt då och då nuförtiden. numera jobbar vi båda)
åh råkade skicka iväg för tidigt. mysigt att sova ihop ibland, gosa och trängas... fast inte alltid när man får en.smpcka eller spark i ansiktet eller en nappbintryckt i munnen.. tänk vad skönt om man haft en skrutt som bara sovit av sej själv hela natten.... äh, drömma kan man ju. ;-) Och nån gång lär det ju bli så, då saknar man säkert trånga nätter med mjukt småbarnshår att snusa på. Lycka till!
Hej vännen..
Jag har ju som du vet ett par barn ;-).. Och för att jag överhuvudtaget ska orka och funka för de övriga barnen och inte bara vår minsta .. så MÅSTE jag ju få sova!
Det har ju varit sådär med det då hon haft kolik och fortfarande har stora gasproblem.
Detta har gjort att jag har henne bredvid mig i vår säng, när hon vaknar vilket är så ofta att jag inte har koll på hur många ggr per natt, då försöker jag alltid med nappen..
Napp, lägger henne på sidan och buffar henne på rumpan. Oftast är det nån fis som satt sig på tvären och kommer ut efter en stund. Behöver hon äta så låter jag henne göra det en stund och då jag märker att det övergår till snuttande då lurar jag in nappen istället för bröstet och sen fortsätter vi att ligga nära och sova.
Vissa nätter hjälper inte detta och då måste jag upp och gå med henne.
Jag vet av erfarenhet att det kommer perioder då barnen har otroligt svårt att sova och det känns som de vaknar hela tiden. Då tycker jag alltid att det är närheten de behöver, vem vet vad de stackarna går igenom.
Har tyvärr inga goda råd att ge dig då du verkar prövat allt redan men det jag kan garantera dig är att det blir bättre! Det kommer en tid då du kommer se tillbaka på den här perioden och inte minnas hur jobbigt det verkligen var.
Jag önskar sååååå att jag kunde hjälpa dig !!!
Fortsätt och ös ur dig här på bloggen ... det hjälper att få höra att folk gått igenom liknande och få höra peppande historier.
Kraaaaaaaaam fina du!
Läste vidare på kommentarerna här, har ni inte välling i USA???? Det blev våran räddning här hemma! Hade nog gått under annars. Gröt har inte hjälp Theo att somna bättre utan vällingen. Ska jag skicka ett paket så kan ni prova iaf? :)
