Hur går det med spöket hemma hos oss?

Anna frågade hur det går med det där spöket som höll på att trycka igång August pussel varenda himla natt när jag var själv för några månader sedan.

Well.

Jag försöker ju att förneka detta med andar. spöken, gestalter osv så mycket jag bara kan.

Men emellanåt så känns det som att något/någon är i huset.

Förhoppningsvis bara min fantasi som spelar mig ett spratt, men häromkvällen så satt vi & diskuterade varför August gråter & "pratar" så mycket i sitt rum, enbart då det är mörkt.

Och Andrew tog upp att han tycker det är en obehaglig känsla i August rum på nätterna, vilket jag aboslut håller med om.

Och Andrew är inte ett dugg rädd för någonting som har med spöken osv att göra, så om han tycker det känns obehagligt, så kan ni ju gissa om jag höll på att göra i brallan.

Det har inte varit många konstigheter förutom det där himla pusslet som låter ibland, men den där känslan håller i sig.

I gästrummet & August rum enbart!

I vårt sovrum & på nedervåningen känner jag mig aldrig rädd alls.

 

Näe hua. Nu skulle jag väl inte utvärdera detta precis innan Andrew åker iväg, men men.. ;)

Där har vi vår spökstatus!

 

Hua, vad obehagligt det låter!! Kanske är därför August sover dåligt? Han känner också av andarna/spökena..? Kanske hade varit värt att Prova ge honom ett rum på nedervåningen, om det finns nåt? :)

Här hemma har vi nog inga spöken att skylla på iaf. Något annat håller henne vaken om natten!! ;) kram

Barn är juh i regel mer öppna än vad vuxna är. Det behöver absolut inte vara något farligt. Jag själv får besök titt som tätt av andar, mestadels blir jag knäpp för de stör min sömn och har ner saker. Dock är de snälla och oftast är det pappa, farmor eller mormor som härjar runt här hemma. Prova ett annat rum till August eller gå iväg till ett medium så ni får mer klarhet. Stora kramar till dig.

Sophia såg en pojke i vårt sovrum och brukade prata med honom. En dag sa hon att pojken var borta, hans farfar kom och hämtade honom. Jag tror faktiskt att hon såg något.

Ohhh sorry att jag väckte tanken, visste inte att ni gick i de tankebanorna, trodde det mest var på skoj. Om jag ska trösta, så tror jag på goda andar. Någon som vakar över er som vill er väl. Hoppas anden kan vandra vidare och låta bli att störa A sömn och er. Eller om det nu är något så värdsligt som utvecklingsfas, tänder m.m. Kram på er och förlåt igen!

Vet ju att du inte tror på Gud, men det gör jag ;) På en god Gud som alltid bara, bara, bara vill oss väl. En Gud som absolut inte vill att vi ska störas av eller behöva vara rädda för onda andar. Prova att be till Honom. Be att han ska ta bort obehaget och vad som än orsakar det. Det brukar jag göra och istället fylls rummet med frid. Jesus är rätt häftig faktiskt och jag tror på att Han gett oss alla varsin skyddsängel som vakar över oss. Kram

Det är ju faktiskt så att små barn kan se andar, höra, prata med dem osv.. Så det vore ju inte alla konstigt om det vore därför han inte kan sova på sitt rum. Antagligen känner han sig störd & inte trygg.
Kanske ni ska testa ställa in hans säng på ert rum & se om det blir bättre!
Jag tror ju verkligen på det där. Vill inte göra det, men då jag upplevt onaturliga saker så finns det ju inte så mycket annat att tro tyvärr :(
Ni kanske får be ett medium komma hem till er?

Lycka till med allt! Berätta gärna ifall nåt händer osv, obehagligt men spännande!

P.s hundar sägs kunna se & höra andar. Har ni inte märkt om Mally betett sig underligt någon gång? Kanske testa ha honom i August rum en natt en stund för att se om han börjar skälla, springa om kring eller liknande. D.s

Gud va obehaglig , ryser! Oj va jag tycker synd om dig att du blev påmind nu när din man reser bort .. Usch .. Jag är en fegis som tittar på alla spöke programmer och sen sover inte på flera nätter.
Försök att glömma bort det och ha August så nära dig i de här dagarna.
Kraaaaaam

Vi hade också sådana puzzel när jag bodde i USA och varje kväll när jag hade varit ute sent och kom hem så lät de när jag gick förbi, men det va alltid när det fattades en bit och när jag tände och släckte lampan!
Men jag vart livrädd varje gång! Förstå gångerna trodde jag det va nån i rummet!

men hu så obehagigt! hoppas verkligen att det inte är några spöken som gör lillen rädd om natten :(

kram på er fina ♥

<3 Kram på er, jag inbillar mig också saker ibland. Jag tror om man grubblar för mycket så tror man att det är så. Jag har haft saker som har ramlat omkull hemma som inte borde kunna ramla hur som helst, då sätter hjärnan igång. I min förra lägenhet tyckte jag ofta att jag såg en skugga i hallen. En kompis var hemma hos mig en kväll när jag påpekade detta. Hon blev lite skraj och jag tror jag satte griller i hennes huvud också :/ he he. Men när man inte tänker på det så "känner jag inget konstigt". Håller tummarna att ni får lugn och ro framöver. Kram igen :))

Vi bodde i ett gammalt hus när barnen var små, och där hände det en massa konstiga saker. Tv:n slogs på mitt i natten, lampor tändes. Vi hörde röster,saker ramlade i golvet, mm mm. Våran son som då var ca 6 år fick ett nytt rum i huset som vi renoverat till honom. Han sov där endast 1 natt! Stackarn, jag kommer så väl ihåg hur han sa på morgonen - mamma, det var nån som killade mig under fötterna inatt!!Det värst är att vi då ,INTE fattade? Nu många år efteråt har vi förstått att huset måste ha varit fullt av andar. Jag gillade aldrig detta hus..., förstod inte varför? alla tjatade om vårat hus hur fint det var osv.Det är nu 7 år sen vi flyttade därifrån. Ta dit ett medium, om det fortsätter, dom är skickliga på att känna såna saker. Tänker på att August inte kan säga nåt, vad som är fel? Och det är ju synd om han är jätterädd om nätterna, man vet inte vad det sätter för spår? våran son kunde ju säga att han inte ville sova därinne nåt mer. Han är idag 22 år och bor hemma, men är på väg att flytta hemifrån, hoppas det går bra. för jag har tänkt på att när vi har varit borta någon kväll, och kommer hem sent, är ALLA våra lampor tända i hela lägenheten? Lycka till<3

Åh, man ryser ju när man läser vad vissa här har varit med om! Jag är ju typ rädd för min egen skugga, så allt sånt gör mig helt kall och illa till mods.
I natt vaknade jag två gånger av att något liksom knakade vid fönstret. Höll på att dö av skräck alltså! Gaaaaah!
Kram!

Jag skulle gissa på att det bara är nåt som är "felprogrammerat" i pusslet och gör att det hoppar igång. Men det kan ju bero på att jag inte tror på varse sig spöken, andar eller gudar. Och gällande att uppleva, känna saker när man sover/precis somnat eller vaknar beror troligen på en sömnstörning. Under dessa upplever man ofta väldigt obehagliga saker, såsom att någon sitter på en, står i rummet osv. Utan att man kan röra sig. Det är för att kroppen är paralyserad (det är den under REM-sömnen för att man inte ska gå upp eller röra sig häftigt under drömmen). Så jag vågar med 100 procents säkerhet säga att ert hus är fritt från spöken :)

Nä men alltså... fyyyyyyy!!
hur vågar du ens skriva om det här??!!
Jag blir rädd bara av att läsa det.. och som du säger .. preciiiiis innan A åker i väg. Hua säger jag bara!

Jag är för övrigt tillbaka!! Har läst alla dina inlägg under veckan men det är ju så sjukt jobbigt att skriva kommentarer med mobilen. Jag har varit hos min pappa och sovit i hans spök källare. Jag är helt hundra procent säker på att det spökar där och tror du jag sovit gott eller?! :-/

Home sweet home säger jag bara..

PUSS min fina!!