Nattskräck
Han sover mellan mig & Andrew varje natt & väldigt gott.
Jag vet precis hur ni har det för min äldsta pojke hade ett jättejobbigt första år. Dem två första månaderna hade han kolik och skrek i flera timmar varje kväll. Och på dagarna var han aldrig nöjd och glad. Han skrek jämt upp till ett år, sen lugnade det ner sig väldigt hastigt. Vi trodde aldrig att det skulle gå över. Och jag upplevde bara föräldraskapet som hemskt och otrevligt. Men det positiva är att DET GÅR ÖVER. Ibland händer det så försiktigt att man knappt märker förändringen. Men den kommer. Håll ut! Ta en dag i taget, och ta varje dag som ett steg mot förbättring.
kram
Åhh, vad jobbigt!! Jag har inget råd egentligen, för mina barn har alltid sovit bra i eget rum från att de var fyra månader ungefär. Men jag förstår hur det tär på både humör och förhållande och småbarnstiden ÄR INTE LÄTT! Oavsett om det är sömn, kolik eller något annat! Men jag är övertygad om att det kommer att gå över, även om det är en klen tröst kanske. Alla faser barnen går igenom brukar avta efter ett tag. Det låter som att ni gör allt ni kan. Kanske en av er sover i gästrummet en natt då och då när ni verkligen behöver sova ut? Jag vet själv hur dåligt jag mår när jag inte får sova.
Och du, du är inte egoistisk, du är bara människa!! Och en fantastisk mamma som gör allt för din son!!
Styrkekramar till dig gumman! <3
Usch så jobbigt för August. Och för er. Jag jobbar i hälsokost butik och har hört mycket om att omega-3 med hög EPA halt ska ha hjälpt barn med nattskräck. Kanske kan vara värt att kolla upp i alla fall.
Kram
Min pojke har också i perioder vaknat på natten och gråtit hysteriskt och vägrat låta sig tröstas. Precis som du säger inte riktigt vaken. Jag läste någon stans att när barn har nattskräck ska man inte röra vid dem för då blir de bara ännu räddare (hur lätt är det när man har en hysteriskt gråtande unge?). Jag har testat ibland att bara sätta mig nära och prata med/sjunga för min son. Ibland har det funkat bra. Men funkar det inte står jag ju inte ut många minuter innan jag måste ta upp honom i famnen och mer som du säger försöka väcka honom (vilket inte alltid är lätt heller). Hoppas det går över snart så att ni alla får sova i lugn och ro.
Testa att ge honom lite att dricka. Då kommer de över i en annan fas i sömnen och kan bli lugnade, har jag läst. Dock aldrig testat.
Skäms inte över att du behöver egentid- det gör alla!
vaknar han ungefär samma tid varje kväll och skriker? vi trodde ett tag att vår kille hade det och bästa tipset jag fick var att försöka förutspå ungefär när han brukar vakna och skrika, om det är vid samma tid eller alltid 2 timmar efter han somnat eller så och väcka honom lite en stund innan det inträffar. inte skaka liv så han blir tokpigg men väcka upp och störa sömnen lite och sen låta han somna om. det kan bryta dom där utbrotten rätt effektivt. nu gick det över rätt fort för oss men prova! det är hemskt när dom skriker så där. vår kille va helt hysterisk och bara skrek och slängde sig och gick inte att få kontakt med.
Kämpigt! Vi har också ofta nätter med att Ludvig vaknar och är tokledsen. Men jag försöker att inte ta upp honom utan trösta vid sidan av spjälsängen. Har märkt att det oftast blir värre om jag tar upp honom. Vi har en madrass nära till hands som man kan dra ut och lägga oss bredvid honom. Jag tror man förstärker det jobbiga med att plocka upp dom och lägga dem i stora sängen. Som om vi då säger att din säng är inte trygg. Men något facit finns ju inte och vi gör bara så gott vi kan som föräldrar! Kram!
åh vad jobbigt!
hoppas ni får bra tips eller att det går över fort
Åhh vad jag lider med er alla tre. Det är ruskigt påfrestande för alla. Elvira har också haft. Sådana peroider. Hon var helt hysterisk och otröstlig och det gick inte att få henne att somna om så länge vi inte satte oss i soffan med henne så hon fick sova mot vårt bröst. Det blev inte mycket sömn sittandes i soffan men vad gör man. Det viktigaste var att åtminstone hon fick sova och slippa vara så där livrädd. Elvira har tagit sig igenom detta och sover nu, för det mesta, riktigt bra tack o lov. Förhoppningsvis är det en tillfällig fas för August som snart går över. Elvira är en månad äldre och för henne gav det sig för ca 1 månad sen så hoppas hoppas....det där med egentid och kärlekstid är inte lätt att få till. Vi har ju tre barn och det är i stort sett alltid ngn vaken till vi stupar i säng. Men det kommer förhoppningsvis för oss alla... Ta hand om er och jag hoppas verkligen att det ska bli så bra som möjligt när du och August blir ensamma. Hade jag bott i närheten hade jag tagit med mina hjärtan och försökt vara till hjälp/stöd/sällskap/avlastning...hur mkt avlastning det nu skulle bli med tre ungar till :-P
Åh stackars August. Å stackars er! Hoppas det går över fort. Jag har hört att barnledig nattskräck inte är medvetna om det, och mår därför inte dåligt av det. Jag har ocker att man ska undvika att ta i dem, då de inte är i vaket tillstånd. Man kan prova att skvätta lite vatten, eller väcka på annat sätter de kommer ur det stadiet...
Kram!
Jumla mobil!
Barnledig = barn med
Ocker= också hört
Sätter= sätt så
:)
Jobbigt! Stackars liten! Fast det är nog som någon ovan skrev att han inte tar någon som helst skada av den där "skräcken", tur det iaf. Det där med att sugnalera att sängen skulle va otrygg för att man tar upp en klängig unge tror jag är typ ett Anna whalgren-påhitt så det skulle inte jag oroa mig för. Men det är ju sjukt jobbigt att ni inte får ordentligt med sömn å ingen tid för er - även om det ju är övergående...Hur som helst håller jag tummarna för att det kommer gå bra utan fadern hemma. Kramar!
Åh jag förstår dig! Man är så beroende av sin egen sömn men vad gör man inte för sitt hjärta. Tyvärr har jag inga bra tips men ser att du har andra grymma läsare som delar med sig!
Hoppas ni hittar något som passar så det vänder snart! <3
Åh va jobbigt för er..:(Jag har ju inte så mykt erfarenhet av barn med sömnproblem..hilma sover i sin egen säng (i eget rum nu tom fast jag själv får kämpa med att inte släpa in spjälsängen till oss igen) o sovit i egen säng från början... Va noga med att dels vänja henne med att på natten är det likaom inget mys så utan vakna hon o ville äta så fick hon givetvis de men sen tillbaka till sin säng. Sen har jag lltid vart noga med att hon ska vara vaken när jag lägger ner henne i sin säng för att sova. Har hört att det kan vara ett litet problem om man lägger ner dom i sin säng om dom somnt i ens famn eller så, att när dom vaknar kan dom bli jätterädda för att dom inte är på samma ställe där de somnade... Sen har jag full förståelse för att om det är precis panikartat när man lägger dom i sin säng o ska sova kan de ju kanske va svårt att få dom att somna så men.. Hoppas verkligen att det blir bättre för dig snarg jenny, du har fått kämpa så med många jobbiga nätter o extra jobbigt när man inte har familj o avlastning nära! Du är INTE dålig mamma för att ni vill ha egentid! Det vill alla föräldrar ha! Kram
