Totalt sammanbrott
Känner så väl igen känslorna du har! Styrkekramar till dig från mig :)
PÖSS PÅ DEJ! Det hade du fått om jag hade haft möjlighet o träffa dig nu. Detta inlägg var precis vad jag behövde läsa!!!!!! Har knappt vågat mig in på föräldrabloggar den senaste tiden då allt är "så bra o perfekt" medan mitt är helt ur fas för tillfället! Sååå verkligen tack! Nu väntar jag på solen....för efter regn kommer solsken, som de säger de som vet......
Kram o hejja dej <3
Ja det man älskar mest i världen kan verkligen konsten att göra en frustrerad ibland! Som du själv sa, imorgon är en annan dag och INGEN är en bättre mamma till August än du!
Allt är inte en dans på rosor med barn. Ibland är livet tufft. Ut med känslorna!! Vi andra mammor vet precis hur du känner!!
Imorgon är en annan dag, en bättre dag! KRAM
imorgon är alltid en annan dag :)
Tror alla känner igen sig, men försök att inte anklaga dig själv. Tror inte ett dyft på att han skulle vara otrygg eftersom han inte vill-kan sova i egen säng gillar barnpassningen, alla barn är olika precis som vi är. Ta ett djupt andetag, skrik lite ibland det gör vi alla. Har varit när till tårar minst 3 gånger idag eftersom vi suttit mest inne under skollovet och ungarna slås och bråkar och lyssnar inte etc etc etc... kram
Men vet du? Att han vill vara med dig, det är att han är trygg. Med dig. Just nu är han antagligen inne i en period där världen är otäckare än vanligt och han skriker, du kommer och blir en trygg hamn. Snart kommer han vilja upptäcka världen igen, med vetskapen om att du finns där.
Och NEJ du är inte misslyckad för att det känns jobbigt, du är mänsklig! Att älska någon över allt annat innebär inte att aldrig blir trött, irriterad eller för den delen galen av vad den personen gör. För honom älskar du ju mest av allt, och det känner han.
<3
Du gör ett jättebra jobb!!!! Kämpa kämpa kämpa!!
Men fy fasiken vännen! Om det är nån tröst så känner jag igen mig så väl. Preciiiiis en sån dag hade jag i fredags! De måste ha nån form av separationsångestfas i denna ålder alltså. För på barnpassningen i fredags, precis som förra gången, blev han förtvivlad så fort jag närmade mig dörren men vi testade ändå. Efter 10 min hämtade de mig, då hade han skrikit hela tiden i stort sett :( Och man känner sig som en dålig mamma hela tiden, för allt, när man har sånna dagar. Usch!! Det är tur dom dagarna inte kommer så ofta :) Nu snart ska Fredrick ha sommarlov, vilket ska bli underbart med familjetid så länge. Men 1 aug börjar jag jobba och det ska bli jätteskönt, för nu är jag lite trött på att va hemma ensam med honom.. Får man säga så?! Och han är så pappig nu dessutom vilket ju känns extra bra de där dåliga dagarna ;) Nej det är så klart jättehärligt att se :) Hoppas vi hinner ta en fika eller nåt när du kommer till Karlstad! Hoppas du känner dig bättre nu, för du är den bästa mamman för August!! Kramar
Han känner nog av dina känslor, att du är trött och sliten. Barn tenderar juh till att bete sig monster just då när föräldrarna är som tröttast.
Hoppas det vänder snart. <3
Om jag känner igen mig i det du skriver. Du ÄR verkligen inte misslyckad på något sätt för att du känner så, du är helt normal skulle jag vilja påstå ;-) Något alla mammor säkert känner igen sig i!!
Imorgon är en bättre dag - rätt inställning. Slå inte på dig själv för idag, lova. KRAM
åh, sådana dagar är verkligen skit alltså!!
Försök att sov mycket, och kanske vila lite under dagen också så du får mer kraft!
Jag är ensam med vår dotter på 1år och två hundar i två veckor nu, och jag försöker hålla strikta rutiner och göra roliga aktiviteter innan långvilan så jag kan sova en stund när vi kommer hem då hon sover i vagnen! ;)
Kram på dig och du är inte dålig!!
Du är absolut inte misslyckad på något sätt. Tror att de flesta av oss känner som du någon gång. Massor med styrkekramar till dig <3
Så många gånger ni, mina älskade ungar, drivit mig till vansinne!
Skrik i kudden du, August älskar dig naturligtvis men blir nig trött på allt han med. Håll ut i en dryg månad så får du den ro du längtat till, skickar lite lugnande kramar och stryker dig över håret...andas...in...ut...❤❤❤❤
Åh... Känner igen känslan att känna sig så jäkla otillräcklig o kass på nåt sätt. Men då har jag motsatsen: hon ligger där ensam i sin säng i eget rum, vem gör de när man är 5 månader? Varför vill hon aldrig sitta lugnt i mitt knä o bara mysa eller för all del somna i famnen? Misslyckades dessutom med amningen, misslyckades under förlossningen och var deprimerad o kunde inte ta till henne de första veckorna. Känner mig KASS! Men tyvärr är det väl lite av föräldraskapets baksida.. Att ständigt känna att man gör fel o inte duger. Tänk vad underbart att få så mykt kärlek o närhet av sin mamma. Har alltid själv saknat möjligheten att sova i föräldrarnas säng när jag var liten, o har faktiskt lovat mig själv att den dagen hon går ur sin säng o får för sig att gå till vår så är hon alltid välkommen! Är för stort fokus på att barn ska sova i egna sängar osv nu för tiden tror jag. Blivit lite av en presige ibland tror jag. Jag själv mår som sagt dåligt av motsvarigheten så.. Jaadu detta föräldraskap.. Inte så lätt alla gånger men tycker iaf att du verlar va en fantastiskt mamma. Kram till dig
Många många kramar till dig söta Jenny !! De andra har skrivit allt jag tänkte skriva, tom jag blev glad när jag läste ditt inlägg och alla andras kommentarer ... Vi har inte misslyckas och alla känner som oss.
Puss o kram
Du, det ar normalt att vara frustrerad och ledsen ibland. Vissa dagar kanns det hopplost, nar barnen bara brakar/skriker/slass/stokar ner/vagrar att lyssna/vagrar att ata/vagrar allt...
Dessa dagar ar det inte alltid roligt och en dans pa rosor, men man far "sta ut" med dessa stunder/dagar, for det finns ju sa manga andra som ar sa underbara!
Fyll upp vattenbordet pa altanen (den absolut basta investeringen av alla leksaker mina barn har!! Dom ar nu tre ar och alskar detta vattenbord. Vi bor ju i varmt klimat sa vart ar uppfyllt 6 av 7 dagar...), pa med badklader, plaska, lek, ta ett storre mellanmal (da han skippade lunchen) pa en filt pa altanen. Mys, at glass och njut i solen! Vattenlek raddar mina dagar manga ganger. Du har ju bara ett barn som sakerligen ar latt att underhalla da han far ha alla leksaker for sig sjalv, har slass man ju om samma grejer, puttas, han stankte pa mig, hon hallde vatten pa mig...suck du fattar...
Kanner ju sa igen mig med matvagrande sonen. Min ar ju lika svar att fa att ata, jag har provat sa mycket sa olika saker och det ar SAAAAA frustrerande nar man lagat, fixat och haller pa och sa ats det inte. Speciellt nar tjejen ar sa duktig och ater allt.
Sovningen...suck och gasp. Mina har ju fyllt tre ar nu och forst nu har det borjat bli en natt har och dar som jag faktiskt kan sova hela natten. Nej, mina vaknar normalt hela tiden hela natterna och vacker varandra om man inte stoppar om dom, sussar, klappar pa ryggen etc..Blir manga natter som det hogst blir 4 timmar somn och dom inte sammanhangande. Da ar inte mycket roligt pa dagarna kan jag lova...
Hall ut, se fram emot att fa avlastningen i sommar av familj nar du kommer hem till Sverige. Jag hade sa sett fram mot samma sak, nu blir ju tyvarr inte var resa av detta aret heller...
Stor kram och att gora sa gott man kan ar bra nog!
Att August blir ledsen när du går är ett tecken på att du är hans trygghet och att du lyckas finfint med anknytningen. Så det betyder snarare att han är trygg och att du är en bra mamma. Men visst är det allt lite surt att inte få någon egentid. Nu för tiden blir jag glad bara jag hinner duscha i lugn och ro. Hoppas det går bättre med barnpassningen nästa gång:)
Å skickar en snabb STOR kram i brist på tid :( !!!!! Du är INTE misslyckad, du är den bästa bästa mamman t August! Du gör ett toppenjobb! Kram t dig vännen!
Vad bra du är som vågar dela med dig av både ups and downs! Det är ju så, ibland vill man ju nästan ge upp för att det är så jobbigt men det gör man ju aldrig. Fatta vilket tålamod vi mammor har alltså!
När det är så där brukar jag försöka tänka att min dotter verkligen är trygg eftersom hon vågar visa vad hon vill. Och att hur jobbigt det än är så är det bättre än att hon skulle tyst skulle "lyda" och må dåligt inombords. Ibland funkar det och jag känner mig mindre misslyckad! Varje sådan där dag bevisar du för August att du finns kvar där för honom, hur jobbig han än är och DET är att ge trygghet och självkänsla. Heja dig!
Åhå stackars dig :( meja hade en sån dag igår från morgon till kväll å inte var natten nå bättre heller , Gosh !!
Ibland ja behöver man en paus !
Men kära kära vän! Du är INTE misslyckad, men jag vet bara alltför väl att det känns så när barnen är missnöjda vad man än gör. Så känner jag fortfarande flera gånger i veckan, fast för andra grejer nu när barnen är större. Finns alltid nåt jag oroar mig över och känner mig misslyckad över med dom. Jag har gråtit, skrikit, brytit ihop hur många gånger som helst, men det fantastiska med oss mammor är att vi rycker upp oss igen och kör vidare, det är otroligt vad vi orkar! Jag var innerligt trött på att vara mammaledig när A var strax över ett år och var riktigt glad att jag kunde gå tillbaka och jobba. Jag skäms inte för att säga det! Det ÄR tufft att gå hemma med barnen hela dagarna!
Du är den BÄSTA BÄSTA mamman som August kan ha och han är allra tryggast med dig. Separationsfasen är skitjobbig alltså! Jag minns när A var liten och han gnällde bara jag tog ett steg ifrån honom. Han fick sitta i sin barnstol bredvid mig när jag lagade mat, jag fick ta honom med mig när jag skulle på toa, ja you name it och han var där! Jag vet inte vad jag vill komma till egentligen, mer än att skicka massor av peppkramar och säga att du är INTE ensam, du ÄR en bra mamma! Och ja, det kommer bättre dagar! I promise! Pööööss på dig! Och många kramar!
Jag förstår dig Jenny! Herregud vad vi kämpat med Isabella, och hon är fortfarande mammig, men det har blivit mycket bättre.
Vi var hos läkaren för en månad sen för att försöka få bukt på Isabellas sömnproblem. Där konstaterades det att sömnproblemen troligtvis beror på att hon är så bunden till oss. Vi är ju alltid där.
Vi fick rådet att Isabella skulle lära sig att somna själv i sin säng, utan oss i rummet. Vet inte hur ni gör med August?
Vi började med detta, och som hon skrek. Vi gick in ibland och la henne ner, men hur mycket hon än skrek lyfte vi aldrig upp henne eller stannade i rummet. Var riktigt jobbigt! Tror jag skrek mer än Isabella! Men vet du? Det gav resultat! :) Isabella som aldrig sovit mer än Max 1 timma i sträck började sova 3-4 timmar. När hon väl vaknade la vi ner henne igen och gick ut. På en månad har hon sovit 2 hela nätter, och de övriga har hon vaknat till några gånger, men somnat om igen ganska fort.
Vi fick också rådet att lämna bort henne minst 2 dygn, så hon lärde sig att hon klarar sig utan oss. Så att hon blir tryggare med sig själv. Å vi märker stor skillnad på henne, även om vi har en bit kvar! :-)
Blev en hel novell det här. :)
Det gäller att kämpa på, och visst är det jobbigt emellanåt. Men man får försöka tänka på att det inte är farligt för barnen när de gråter. Det är det enda sätt de vet. :)
Lycka till! Kram
Jenny! har förstått att du trivs med att vara hemma-mamma och inte jobba. Är så imponerad av dig! Hur du orkar vara hemma hela dagarna med en ettåring! Jag ahr börjat jobba när båda mina grabbar varit 10 månader och det har varit räddningen för mig och för vårt förhållande. För jämställdeheten och all den ilska som till slut byggs upp av all frustration, för lite sömn, för lite tid för sig själv, för lite tid för förhållandet.
Så all heder till dig som orkar!
Häromdagen låg jag och fantiserade att det var bara jag och Totti och jag bodde i min lilla lägenhet mitt i city och man gjorde precis vad man ville. Helt seriöst önskade jag bort mitt nuvarande liv och ville ha tillbaka mitt gamla. Ibland får man lov att inte gilla mammalivet och inget jag skäms över. Som tur är så vet man ju att det går upp och ner. Du är bäst, kämpa på! Kram
Jag var av den inställningen också, mest för att jag vet att Isabella aldrig ger sig. Hon kan skrika i timmar. Men vi fick en medicin av läkaren (helt ofarlig) som vi skulle ge henne varje kväll i 2 veckor, medan vi gjorde detta. Medicinen gjorde emme trött och dämpade oro/ångest. Tack vare den orkade hon inte skrika särskilt länge och under de 2 veckorna hann vi bryta det gamla mönstret och blev van! :)
Men jag förstår dig! ;) jag gillar inte heller den metoden. Kram
Medicinen hette Atarax och är en allergimedicin, men som också kan användas mot sömnsvårigheter. :) kram och hoppas ni hittar en lösning som passar er och hjälper August! ❤
