Morgondagens planering ser ut som följer:
Lek & experiment- museum med lilla C & vän som är på besök här.
Music Class.
Träna på min rast & packa iordning för kvällen.
Jobba ett par timmar.
Placera rumpan på tåget till New York.

Lång-helg.
GÖTT!

Träffa Andrews vänner som är här för att firas & fira.
Slappna av. Andas regelbundet.

En stor bunke glass.
En kram.

Om några timmar tar jag helg.
Det blir inte mycket till ledighet för jag ska börja jobba måndag morgon igen, men det gör ingenting, för nästa vecka ska jag åka tillbaka till Manhattans glassiga gator redan torsdag kväll.
Har tagit ytterligare en av mina semesterdagar för att fira 30åringar.
Det kommer hända mycket skoj nästa vecka!
Längtar!

Idag ska en av 30taggarna förfiras med brunch.
Så direkt när jag kommer hem till Andrew ska jag bara hoppa i andra kläder & bege mig ut igen.

Dags att jobba nu.

Nu när jag äntligen kunde Skypa med mammis så jobbar hon :(
Min helg kommer vara ganska upptagen igen på dagarna, så jag vet inte om jag kommer hinna med några samtal tyvärr.
Det är svårt att passa in 6 timmars tidsskillnad.
Ska iallafall försöka knöka in ett kort samtal för det behövs!
Jag har så mycket att berätta & prata om.
Jaa jaa..
Fredag idag.
Jag har lite sovmorgon så jag tog en morgonpromenad.
Om en stund kommer alla kusiner hit, i eftermiddag ska vi på barnkalas & jag jobbar kvällen för dom ska ut på middag här.
Jag kommer somna gott inatt. (Hoppas jag)
Har lite svårt att slappna av just nu & tänker så mycket på allt som pågår & kommer hända framöver.
Det är bara positivt men min hjärna är trött.

Just nu kan jag inte sluta tänka på klänningen som ligger hemma i lägenheten, i New York, som jag äntligen kan se & prova imorgon.

Min älskade kussebullis fyller 20 idag.
Önskar jag kunde vara där, men eftersom jag sitter här, får du nöja dig med ett grattis så länge & ett sjuhelvetes party när du kommer hit!







Älskar dig häänbäää & hoppas du får en underbar dag!

Det är så otroligt fint med all snö som ligger som ett täcke överallt.
Men mindre skoj är det att plogbilen som kommer & gör våran uppfart ren, har bestämt sig för att dumpa allt precis bredvid min bil.
I början var det okej att knöla sig in.
Idag fick jag gå in via passagerarsätet.
C skrattade & undrade vad i hela friden jag pysslade med när jag grymtade & bökade mig till framsätet.
Då började jag också skratta för det måste verkligen sett sjukt underligt ut.
Jag är ju inte världens mest smidiga människa.
Haha.
Det var lite viktig info för er att veta om min dag. Annars så har jag precis använt min Nike-Ipod för första gången & det är jag glad för.
Jag har ett litet mål att uppnå ganska snabbt nu & den var verkligen en sporre.
Stoppade i ett chip i min sko & ett slags USB-minne i I-poden & sen var det bara att börja springa.
Jag flåsade värre än värst.
Vart försvann konditionen & HurtbulleJenny?
Börjar sakta men säkert komma tillbaka men jag behöver en spark i röven & nu tror jag att jag hittat min motivationskälla.
Hejja mig!

Herreiminlåda vad vi har varit effektiva denna helgen.
Sjukhusgrejset & intyg är klart!
Alla papper är klara! Eller nej. Jag ska visserligen fylla i ett par rader till, men det är enkelt!
Vi har kopierat, jag har skickat in böter & annat tjoffs jag skulle gjort för ett tag sen.
Skickat handskrivna brev.
Vi har köpt soffa. Ramat in några bilder vi ska ha i nya lägenheten. Beställt en söt, vit, sommarklänning.
Undrar vad jag ska göra med den nu när det är så kallt.. :)
Vi har pratat & planerat & dubbelkollat & räknat utgifter.
Ja. Vi har gjort så inibängens mycket så jag vet inte vad.
Det är så skönt att allt nästan är helt klart.

Jag har födelsedagspresenter klara inför min 30-årings kalajs & saker börjar falla på plats.
Jag börjar kunna andas igen.
Just nu tänker jag bara på hur underbart allt ska bli.
Hur kär jag är.
Hur underbart livet är.
Hur fantastiskt lycklig jag kommer vara den dagen vi kan börja vårat liv tillsammans.
På riktigt.

Det har varit lite omtumlande pga en olycka som inträffat här.
Som tur är, är alla okej, välbehållna & hemma.
Tack gode gud för det.
Annars så har C har varit sjuk hela veckan & nu fick bebisen viruset. Stackarn!
Så veckan har varit annorlunda & lite mer krävande.
Ska bli skönt med helg imorgon.
Har dock många måsten att göra.
Ska på 2 doktorbesök som jag måste ha inför äktenskapsgodkännandet & vi måste skriva om alla papper på lägenheten.
Dessutom ska vi försöka bestämma soffa nu när det är lite rea & fylla i alla dom sista papprena.
Så, kanske blir helgen inte så lugn.
Men det är viktigt att få detta gjort.
Jag tog en semesterdag på måndag enbart för att få lite extratid så jag kan varva ner lite.

Är i extremt behov av Skype med familj & vänner.

Lillkillen är inte den enda som får tänder just nu.
Jag joinar gruppen med en visdomstand som vill gräva sig fram.
Det gör ont.
Helvetesbajsjävlaskitont!

Det är lite trist ska ni veta.
Så jag har, ordagrant, medlidande till plutten & hans värk.

Nu är jag snart klar med födelsedagspresenterna.
Fick en snilleblixt & känner mig ganska stolt.

BRAAAAA BÄNNYYYY!



Jag är så nöjd med mina inköp så jag bjussar på en otroligt het bild på mig & Emma.

Skolorna, aktivitetsklasserna, gymmet..
På nyheterna rullar det en lista på allt som är stängt.
På grund av snön.
Och visst. Det är mycket snö.
Men behöver allt verkligen stängas?
Helknasigt i mina ögon.
Jag har aldrig varit med om en enda dag något stängt pga. snö i Sverige.
Och i Sverige snöar det en aning mer varje år.

Så jag sitter här på rummet & har det skoj.. (!?)

Jag kan inte fatta att jag träffat en så underbar människa.
Som är min. Bara min.
Som jag älskar så otroligt mycket, med hela mitt hjärta.
Och som jag vet, älskar mig lika mycket tillbaka.
Jag är så kär.
Mina fina fina Andrew som förstår mig mer än jag förstår mig själv ibland.
Som jag verkligen kan prata med allt om.
Jag litar på honom till 100% & har nog aldrig varit så ärlig & avslappnad.
Det är så underligt & underbart.

Att vara ifrån varandra såhär mycket börjar dock tära på mig.
Ordentligt.
Jag mår inte riktigt bra av det. Inte bra alls.
Jag funderar för mycket, stressar inombords, sover dåligt.

Försöker tänka på Fatima & hennes T som överlevt flyttar till främmande länder & plötsliga livsförändringar av olika slag. Äkta kärlek övervinner allt?
Lite idolvarning är det faktiskt.

För detta är tamejtusan inte lätt..
Jag vet inte hur länge till jag kommer stå ut.

Vi har lägenhetskontraktet påskrivet, snart ska jag bli hans fru & vi kan inte ses mer än 1 1/2 dag i veckan.
Det känns fel i hela kroppen.

Aah... jag vet inte jag.

Lägger mig & sover nu snart.
Imorgon när jag vaknar är det lördag & jag åker till min kärlek & slappnar av.
Han betyder verkligen mer för mig än jag kan beskriva.

Nu ska jag skärpa mig! (Säger jag igen..)
Detta eviga godisätandet & min bristande energi när det kommer till träning är ingen bra kombo.
Idag drog jag mig ut på årets första utomhuslöptur & genast slog mig tanken.
Varför i hela friden tog jag ett uppehåll?

Nu är iallafall mitt godisförråd slut & jag ska förbjuda mig själv att fylla på.
Tyvärr så kan jag inte hitta något läge där socker äts med måtta.
Så det blir att föbjuda.

Jag vill bli piggare & att min hy rättar till sig.
Sååå. Hejdå socker.
Påriktigt.

HEJDÅ!

Jag kan nu nästan titulera mig som småbarnsmamma.
Idag hade jag min första dag med båda barnen 100% i 8 tmmar.
Vaknade 5.20 av bebis som inte tycker om att sova.
Sen drog dagen igång.
Och det tar energi att springa mellan pyttebebis & 2 åring som har energi för 67 människor.
Det ska matchas med mat-tider, sovtider, pottan & byta blöjor.
Det är en konst. Ibland krävs det att man trollar lite med knäna & plockar fram 3 extra armar.
Jag klarade det! Jag lever!
Och vet ni vad?
Jag hoppas verkligen att det kommer fler sådana här dagar.
Jag älskar det!
Det bästa jag vet är att springa runt & försöka pilla ihop minutrarna mellan gråtet & bajset & matningen.
Helt ärligt så kan jag inte tänka mig ett bättre jobb.
Mina två skruttpojkar är det finaste som finns.

(Men nu ska det bli skönt med en liten rast..)

Nu har jag bokat min andra utbildningskurs.
Det blev tyvärr varken Pilates eller Zumba som jag så gärna hade velat.
Somliga kurser fick jag inte ta eftersom man inte får poäng för dom & andra var konstiga tider på dagen, så jag valde bort dom för att inte krångla till schemat här för barnen & somliga var riktigt dyra tyvärr.
Men! Allt är bra nu. Istället för att bli vig & smärt glider jag till Boston!
3 söndagar ska jag vara på en skola på Manhattan & lära mig något (?) (vad vet jag inte..)
Sen åker vi till Boston en lördag - söndag i April.
"Vi" är: Jag, Emma, Chrisma & Lindsay (och förmodligen fler, men dom känner jag inte)
Åh det ska bli skoj! Hotell & resa är inräknat i kursavgiften.
Och eftersom värdfamiljerna står för 500 dollar i studieavgift blev det bara 40 dollar för mig att betala.
Så nu är detta funderingsmoment över.
Snart är alla poängen klara & jag får min flygresa hem gratis.

Tummen upp för det

Nu kom jag på hur jag ska göra.
Jag skriver ett inlägg i word & kopierar bara in på bloggen.
Smart Bänny!
Då hinner inte sidan stänga ner sig & jag slipper bli supergrinig igen.
Har minst skrivit 3295826395 st inlägg + svarat på meddelanden, men det går inte!
Ibland stänger internet också av sig, så jag tror att jag svarat för det står att det är skickat, men nu när jag kollat så ser jag att det inte alls är så.
Tydligen så bara försvinner mina svar ut i sajberspäjs till någon glad liten hacker som sitter & skrattar åt mitt privatliv.
Nejdå.
Men iallafall. Sorry för att jag inte svarat.
Det har aldrig varit min mening att vara otrevlig.

Nu har jag precis avklarat min tisdag här.
Varit på klass med lilla C & busat med min lillbebis, som nu har två tänder & skrattar när man skrämmer honom.
Jag älskar pojkarna. Med hela hjärtat.
Om det var möjligt att spendera mer tid med Andrew skulle mitt liv vara perfekt här.
Eller nej. Om det skulle vara helt perfekt så skulle jag ha mina smulor här också såklart.

Iallafall.
Kom precis hem från en prommis med Frankie.
Nu ligger hon här i min säng & snarkar lite.
Skönt att ha henne här hos mig. Hundar ger ett slags lugn.
(Förutom Frost.. Haha)
Nej.. Förlåt Froppen.
Aja.. Inga bilder för sladden är hos Andrew & när jag försöker sno bilder från andra så stänger sidan bara ner sig.
Stöllig blir en!

Hej på er.

Ni är många som skriver & frågar hur livet som AuPair är.
Hur mina dagar ser ut, hur jag kom hit, hemlängtan.. Ja, allt man kan tänka sig undrar ni.
Så här kommer ett inlägg om detta livet.
Innan jag börjar skriva så vill jag dock berätta att jag kommer inte lägga ut bilder på min värdfamilj & barn i ren respekt. Inte heller skriva namn eller berätta mer ingående om våra relationer.

Att ansöka som AuPair var enkelt, men processen tog låååång tid.
Jag har aldrig fyllt i så mycket papper i hela mitt liv.
Det skulle finnas intyg från alla möjliga ställen, massa samtal skulle ringas, var tvungen att åka till Stockholm ett par gånger för intervju & ambassad-fix.
Det var inget enkelt.
Men när allt äntligen var klart började familjer både ringa & maila.
Inte är det lätt att välja en familj man ska spendera ett år med. Det är skitsvårt.
Dom flesta lovar guld & gröna skogar. Fint schema, extrabetalt för övertid, härliga semestrar & annat smått & gott.
Jag varnar dock för att ramla i den fällan, utan gå på personlig magkänsla.
Den familjen som känns bra i hjärtat ska man välja. För jag lovar, en Re-match är inte roligt att göra & att bo med en familj man inte trivs med i ett år är förmodligen inte vidare skoj.

Jag har träffat många tjejer här under mitt år & alla har olika erfarenheter & familjer.
Somliga har gjort en eller tom flera Re-matches. Somliga har lämnat & åkt tillbaka hem.
Vissa "står ut" bara för att visa sig själv att man är en stark människa.
Medan andra älskar livet här. Familjen ger toppenscheman, lediga helger, extrabetalt för övertid, inga "regler" på hur länge man får vara ute & inte & uppskattar den hjälp dom får till 1000.
Man vet verkligen inte förän man kommer hit vart man hamnar & alla har blivit överraskade positivt & negativt, det är en sak som är säker.
Inte bara från familjen man bor med, utan också av sina egna känslor som virvlar, av vännerna man träffar, sättet att leva osv.
Det är inte enkelt att vara ifrån familjen & vännerna. Som jag så många gånger förut skrivit är man i en känslomässig berg&dalbana. Ena dagen är allt underbart, andra dagen vill man bara hem hem hem!

Personligen har just det varit supertufft för mig. Jag saknar inte min hemstad, men jag saknar mina kära fruktansvärt.
Något mer som är en stor omställning är att bo med en annan familj. För mig var även detta superkonstigt, eftersom jag bott själv i så många år.
Jag har varit totalt självständig när det kommer till ekonomi, räkningar, jobb & privatliv.
Det är en extrem förändring.
Jag tror att detta hade varit mer enkelt om man inte bott själv.

Det som är bra är att efter detta året gått har man mest troligt fått mycket mer skinn på näsan & lärt känna sig själv till 1000.
Träffat vänner som kommer hålla för livet & i somliga fall, som i mitt, träffat mitt livs kärlek.

Nu hinner jag inte skriva mer.
Men jag återkommer med ett annat inlägg framöver om detta.
Kanske att det blev lite rörigt för jag slängde mest bara ihop något här nu, utan att läsa vad jag skrivit.

Sist vill jag bara säga att om ni får chansen att åka & jobba utomlands.
Ta den & gör det!
Det är en ovärderlig erfarenhet!